Vi måste prata mer om självmord

Catrin Pihl

Catrin Pihl

Foto: UNT

Krönika2019-11-08 07:04
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dag startar vi en serie om självmord. Vi gör det av flera anledningar. En är att ni läsare hört av er och önskat att vi ska berätta mer om ett ämne som till stora delar fortfarande är tabu, som många drar sig för att prata om och som väcker känslor.

Faktum är att självmord är den vanligaste dödsorsaken i vissa åldersgrupper. Sex gånger vanligare än trafikolyckor med dödlig utgång. Varför ska vi då inte prata om problemet? 

En vanlig myt är att risken för självmord ökar när vi skriver om det, men det är fel. Forskning visar tvärtom att det kan göra människor medvetna om att de behöver söka hjälp.

I den här serien kommer vi att fokusera mycket på de unga. Första delen lyfter siffror som är alarmerande. 36 procent av gymnasietjejerna har någon gång övervägt att ta sitt liv. Självklart kan frågan som ställts i undersökningen tolkas olika. Vad är ett självmordsförsök? Vad menas med självmordstankar? Men att ens snudda vid tanken på att avsluta sitt liv ska räcka för att vi ska reagera.

I vår serie kommer vi att berätta om hur vården fungerar och hur den fallerar. En av de starkaste berättelserna på länge kan du ta del av på söndag. Vår reporter Elin Sandow har mött Eva som förlorade sin 18-årige son Manfred för ett år sedan. Det Eva berättar är en viktig påminnelse om hur skört livet är och hur illa det kan gå när vården inte räcker till.

Vill du har mer lokal kvalitetsjournalistik? Bli prenumerant här.