Den 15 mars 2020 skrev jag en krönika med rubriken "Vi överlever utan toalettpapper". Det var efter en söndagshandling på Ica när både pastahyllor och toapappershyllor ekade tomma, minns ni hur det var?
Själv bestod min totala bunkring av två liter vatten och extra mycket kattmat.
För mig blev det ingen mer bunkring efter det, och några veckor senare verkade köpa-på-sig-beteendet ha slutat hos de flesta. När UNT:s reporter Jennifer Berg Eidebo nu ett år senare gjorde en lägeskoll hos handlare och apotekare (Uppsalaborna hamstrade även paracetamol 2020) minns personalen den märkliga tid som var: "Det var surrealistiskt, varorna bara tog slut", säger Gabriel Purbe, butikschef vid Ica Maxi i Stenhagen. Nu bunkras det inte på samma sätt, men skillnaden mot livet innan pandemin är märkbar. Antalet kunder har begränsats, sjukfrånvaron bland personalen har ökat och näthandeln har skjutit i höjden.
Viruset skrämmer fortfarande, men pandemin är nu en del av vardagen. För ett år sedan stirrade jag ofint när andra kunder bar munskydd, nu reagerar jag inte. Första gången jag stod i avståndskö utanför Systembolaget skämdes jag, nu är det standard. Men fortfarande känns det konstigt att på löpande band köa för att få en tops uppkörd i näsan. När jag köar utanför Gottsunda centrum för att kliva in i en barack för PCR-prov vill jag helst skrika och springa därifrån. Så helt pandemirutinerad är man kanske fortfarande inte. Även om toalettpappret inte längre är en bristvara.