Jacke: "Vi är ett fogligt folk"

De som med sina smällfeta lönekuvert svävar högt med utsträckta vingar ovanför de obegripliga ekonomiska klyftorna, vad ser de i sin spegel om morgnarna? undrar Jacke Sjödin.

Krönika2023-01-29 11:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi är ett fogligt folk.

När fransmännen får höra att man tänker höja pensionsåldern från 62 till 64 år så går de ut på gatorna och visar sitt högljudda missnöje. 

När vi får elräkningar på sisådär 17 000 kronor per månad medan elbolagen gör miljardvinster och ger ledningsgrupperna årslöner och bonusar på flera miljoner per månad, så knyter vi näven i fickan. Och betalar. Blir vi riktigt, riktigt förbannade, så kanske vi dristar oss till att skriva en insändare (eller för den delen ett kåseri).

Och i media får vi tips på hur vi ska göra när elpriset femdubblas samtidigt som drivmedlet har samma literpris som maltwhisky, när bolåneräntornas procentsats börjar närmar sej mängden vatten i gurka, och när smörbyttan ligger på samma pris per gram som guld:

– Det blir kärvt för hushållen. Vi rekommenderar alla att ha en buffert på 50 000 kronor.

– Ja! Smart! Tack! Herreminje, att jag inte tänkte på det …

Och det är stora slantar i rullning. Staten håvar in miljarder. Typ halva elräkningen går som bekant dit. Och elproducenterna ska ha sitt förstås. Och så elhandelsbolagen. Och elnätsbolagen. Ibland är det ju samma bolag som både står för elnätet och elhandeln, och det största av dem är dessutom som bekant statligt. Deras ledningsgrupp på 13 personer fick år 2021 ut ersättningar på sammanlagt drygt 103 miljoner kronor (källa: Expressen). Trots att staten i sina statuter kring bolag med statlig ägande har sagt att lönerna och ersättningarna ska ”präglas av måttfullhet”. 103 mille på 13 pers. Måttfullhet var ordet, sa Bull. Allt detta samtidigt som folk och företag går på knäna. Samt i konkurs.

Och det jag grunnar på allra mest är spegelbilden.

De som med sina smällfeta lönekuvert svävar högt med utsträckta vingar ovanför de obegripliga ekonomiska klyftorna, vad ser de i sin spegel om morgnarna? Vem är det som tittar tillbaka på dem när de blaskar av ansiktet för att vakna till ännu en ny dag i ledningsgruppen.

Jo, troligen ser de en människa som helt enkelt är värd 15, 20 gånger mer än andra för sina enastående prestationer. En människa som till skillnad från så många andra faktiskt har lyckats. En människa som skrockar lite medlidande över naiva kåsörer och andra som uppenbarligen inte fattar ett vitten av hur samhällsekonomin och ett konkurrenskraftigt näringsliv faktiskt hänger ihop.