Det kan inte ha undgått någon att vi lever i en pandemi: Clubhouse-pandemin. Den amerikanska samtalsappen Clubhouse har fått stor spridning i Sverige de senaste veckorna. Idén är enkel; Clubhouse går ut på att användarna kan delta i, eller lyssna på, gruppsamtal. Precis som vilken populär klubb som helst krävs en inbjudan för att komma in. Om man inte har blivit inbjuden får man ställa sig i kö.
Vad är det som gör Clubhouse så populärt? Varför är vi beredda att lyssna på främlingar prata om både det ena och det tredje? Det är i och för sig inget nytt fenomen. Radion får anses vara först med detta koncept. Men det finns något som gör Clubhouse lite speciellt.
Alla kan delta i samtalet (när man väl blivit inbjuden i gemenskapen, alltså). Clubhouse är som att lyssna på en live-podcast med möjligheten att ställa frågor till talarna – och tala själv. Många samtal har ett tema eller en frågeställning; ”Varför är jag fortfarande singel?” och ”Vi rankar världens diktatorer” är två godingar jag sett på tapeten. Deltagarna är alla från vem som helst till Christer Fuglesang och Hanif Bali och – såklart – mediefolket som aldrig är sena på bollen.
Men det finns också en baksida med denna hyper-tillgänglighet. Lider du, eller har du tidigare lidit av fomo (fear of missing out), riskerar Clubhouse att orsaka ett allvarligt återfall. Allt sker live och man kan inte ta del av det i efterhand, har man missat ett influencer-bråk så är det tyvärr kört. Det blir inte bättre när du får höra att ”alla var där”.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag själv har drabbats av en mildare fomo på grund av Clubhouse. När jag väl lägger ifrån mig mobilen, släcker nattdukslampan och stirrar in i mitt gråvita sovrumstak kan jag inte låta bli att undra: varför var hon fortfarande singel, hon som lät så trevlig? Och vem blev etta på den där diktatorlistan? Visst, Kim Jong-Un är en stark kandidat men Putin har väl också potential? När dessa avgörande samhällsfrågor diskuteras är det svårt att bara lägga ifrån sig mobilen.
En annan möjlig baksida är appens hantering av användarnas personuppgifter. Vissa användare väljer att dela med sig av sina kontakter i telefonen. Det gör att appen kan samla information om personer som inte har något konto på Clubhouse. Nu utreder en tysk dataskyddsmyndighet om appen följer EU-regler om hantering av personuppgifter. Granskningen tar också sikte på hur Clubhouse hanterar röstinspelningar. Sveriges Integritetsskyddsmyndighet (tidigare Datainspektionen) avvaktar den tyska utredningen.
Det finns något som gör att vi är villiga att ladda ner en app (möjligen med tveksam integritetspolicy) för att delta i gruppsamtal med främlingar. Vi vill dela våra åsikter och några av oss är till och med beredda att lyssna på andras. Allt det här kan göras från the comfort of our own homes. Kanske är Clubhouse-pandemin en oundviklig konsekvens av hundratusentals distansarbetande individer som längtar efter mänsklig kontakt.
Detta är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.