Jag har skrivit ett stort antal bostadskrönikor genom åren. Jag har också läst mycket av det som andra har skrivit om hus och hem. Åtskilligt har varit inspirerande, roligt och tänkvärt. Annat har mest framkallat gäspningar.
Själv har jag garanterat gjort mig skyldig till både det ena och det andra i textväg.
När jag minns tillbaka så är det dock en specifik krönika som verkligen sticker ut, som fortfarande berör och väcker debatt trots att det har gått elva år sedan den skrevs. Jag syftar på författaren Nina Björks krönika om ”skitdrömmar” från 2007.
På den tiden dominerades tv-tablån av hurtiga heminredningsprogram. Martin Timell och Ernst Kirchsteiger snickrade, rev ut, byggde om och placerade ut färgklickskuddar i bländvita hem. I bakgrunden hördes rogivande hissmusik medan Timell hamrade och visslade förnöjt och Kirchsteiger myste som bara Kirchsteiger kan mysa.
Mitt i denna sockersöta renoveringseufori dök alltså Nina Björk upp, vässade sin penna och skrev följande om inredningsdrömmar:
”Det är skitdrömmar. Bara skitdrömmar. Världen brinner! Och vi ska drömma om nya köksbord.”
Björk pekade och sa att kejsaren var naken. Allt det som svenskarna lade så mycket pengar och kraft på, nya kök, verandor, badrumskakel, allt det där var bara förljuget och till ingen nytta. Tvärtom ledde det bara till överkonsumtion och en hotad planet.
Det var befriande att ta del av denna svordom i kyrkan. Äntligen en kärring mot strömmen!
Efterhand nyanserades dock mina känslor. Vad är det egentligen för fel på att drömma om ett nytt kök när man har ett gammalt som är opraktiskt? Att drömma om ett ännu bättre boende för sin familj, är det något att skämmas för?
Är det rent av inte bara ett tecken på att man har ett privilegierat liv själv när man kan döma ut andras längtan efter ett bättre hem som skitdrömmar? Säg det till den som är trångbodd eller anar mögeldoft i tvättstugan.
Björk må ha varit onyanserad och överdrivet radikal, men hon lyckades i alla fall få oss att tänka till och stanna upp när det behövdes som bäst.
Det är faktiskt motsatsen till en skittext.