Om jag rycker bort 25 maskrosor i dag så blommar det ut 50 nya på samma plats i morgon. Det är så det känns att hantera en trädgård så här års när all grönska exploderar, i alla fall om man jobbar heltid och dessutom har en rad andra plikter på fritiden. Man hinner inte med.
Samtidigt vill man ju inte ge upp. Få saker kan dra ner humöret så mycket som en igenvuxen trädgård. Så det blir till att klippa, vattna och framför allt bekämpa ogräs i en ojämn kamp mot naturen.
LÄS MER: Gränsen för grannsämjan går vid könsord och hundbajs
Min trädgård vetter mot en äng. Ängen är gul som ett rapsfält av alla maskrosor. Vilken dag som helst nu så kommer de att färgas gråvita och om vinden ligger på från fel håll kommer det att regna nya frön över min gräsmatta. Att titta på ängen känns ungefär som att se olycksbådande, mörka moln torna upp sig i fjärran.
Ibland önskar jag att jag kunde ha en lika förlåtande attityd till maskrosen som viskompositören Carl Anton när han skaldade:
”Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset när sommarn är slut”.
Andra gånger tittar jag på maskrosen och tänker på miljöpartiet. Kanske borde jag anamma samma välvilliga inställning till ogräset som dem och upplyfta det till en symbol, något vackert att samlas kring?
Ett tag funderade jag på att göra eget maskrosvin, något som har varit lagligt i Sverige sedan 1994. Sedan googlade jag och insåg att det var en bökig och tidskrävande process och tid är som sagt inget jag har gott om.
LÄS MER: En robot i köket? Helst inte!
Nej, för mig är maskrosor bara ett ångestladdat gissel, förutom när jag ser dem i händerna på barn. Barn har vett nog att uppskatta maskrosor. De är roliga att plocka och göra fina buketter av som man kan ge till mamma eller pappa, eller så kan man blåsa på dem och fnissa.
Om Gud finns så kanske det var därför han skapade maskrosorna, för barnens skull? Och för att göra dem ännu gladare såg han till att de blev väldigt, väldigt många.