Som barn minns jag december som årets längsta månad. Nu är det precis tvärtom. Tiden från första advent till självaste julafton känns ungefär som en vecka och det är alltid lika svårt att hinna med.
Troligen känner fler likadant för i mina kvarter har adventandet pågått sen förra helgen. Verkar vara en ny tradition. En fin en. Massor av adventsbelysningar åkte upp redan då och lyser upp kvarteren. Och inte konstigt, november har varit mörk som en matkällare och fuktig som en svamp. Vem vill inte ha glittrande ljusslingor, adventsljusstakar och lysande renar som pepp och tröst?
Själv brukar jag alltid ligga lite efter. Mitt adventspynt åker sällan fram förrän vid tredje advent. Det är ingen protest, det kommer bara annat i vägen. Men å andra sidan kan pyntet få stanna kvar lite länge då. Så känn ingen stress, det är mörkt i januari också. Fortfarande står mitt lysande rådjur från julen i fjol framme.
Adventsfikat är nästan det mysigaste jag vet. Glögg, saffransbullar och pepparkakor med starka ostar eller vad man nu vill ha på. Och så sitter man där och pratar. Länge. Problemet kommer sen. På själva julafton har både glöggen, pepparkakorna och knäcken bytt skepnad och blivit starkt motbjudande av sötsliskighet.
Kanske borde man göra som förr i tiden. Jag läser på Nordiska museets sajt att under bondesamhället kallades advent för julfasta. Man avstod inte helt från mat men åt rätt återhållsamt och speciellt inte kött. Frossandet fick vänta till julafton om jag fattat saken rätt. Gör man så kanske glöggen, pepparkakorna och kolorna skulle smaka gott mycket längre.
Det var först efter reformationen på 1500-talet som fastetraditionen försvann. Men advent bestod och kom att förknippas med stillhet och vördnad. Det gjorde att bröllop förbjöds och man skulle undvika bullriga arbetsuppgifter och inte föra oväsen.
Kan vara värt att tänka på under pepparkaksbaket när man bränner fingrarna på det smälta sockret eller adventsstjärnan vägrar hänga rakt. Fast egentligen tycker jag att man kan göra lite som man vill under advent. Själv kommer jag vara på Sweden international horse show i Stockholm. Där är det både julstämning under showerna och gastkramande tävlingar. Det är också en tradition. För mig och cirka 90 000 andra besökare.