I en seg matkö träffar jag på en gammal bekant och det vanliga kallpratet tar plats. ”Vad gör du nuförtiden?” frågar jag. Så får jag ett oväntat svar. ”Jag tränar på att stanna upp i vardagen för att uppskatta livet”. Vi skrattar åt den stressade vardagen vi båda kan relatera till med alla måsten som för varje år förökar sig och jag avslutar min mening med att det ibland känns som att samhället vill förvandla oss till robotar. Och vi gör heller inget åt det.
När jag kommer hem och ska äta maten jag köpt smakar den inte lika gott som förväntat. Köttet är nästan smaklöst fastän jag kryddat det väl. Men felet ligger inte i köttet och middagen. Jag kan helt enkelt inte släppa den meningen min bekant i matkön sagt till mig. Om att stanna upp. När stannade jag upp sist? När stannade mina kollegor eller vänner upp? Dem mest använda orden bland oss är ju nämligen; stress, hinner inte med och behöver egentligen en paus. Den där pausen som vi alla skulle behöva, men som vi inte prioriterar.
Att stanna upp är inte lätt. Samhället drar oss åt ett håll vilket gör det svårt att skapa tiden som behövs för att just stanna upp. Jag minns hur en arbetsledare på min tidigare arbetsplats brukade säga ”och så springer vi mellan arbetsuppgifterna för att vara effektiva. Finns ingen tid att stanna upp!” Även om jag och mina arbetskollegor kan skratta åt det i dag, minns vi också att flera anställda på det företaget blev sjukskrivna på grund av allt springande som företaget förväntade sig av oss. Det här är heller inte ovanligt, så här kan det se ut på många arbetsplatser. Utvecklingen och de förväntningar som samhället har på oss närmar sig i min mening mer att vi ska leverera som robotar. Robotar som orkar allt, alltid är redo och som inte behöver stanna upp.
Pandemin borde ha lärt oss bättre. När samhället bad oss att stanna upp och ta hand om oss själva fortsatte vi att stressa och leva på "som vanligt”. Vi pratade mindre om hur skört livet är, om hur viktigt det är att prioritera sin tid och att sluta lura klockan. I stället för att stanna upp och njuta flänger vi runt mellan jobb, vardagens måsten och padelträningar. Det inte konstigt att stressen tillhör vår vardag. Vi är vana.
Jag räds den utveckling som samhället går mot. Där vi ska hinna mer i vardagen och på arbetet. Det ska maxas. Du ska vara en supermedarbetare, superförälder, superpartner och supervän. Det är ingen nyhet att den tekniska världens utveckling bidragit till mycket stress för oss. Att vi glömmer att leva i nuet då den tekniska världen slukar oss. Enligt psykologen Mona Drar tenderar vi att lämna ifrån oss vår medvetenhet till appar och sociala medier. Hon menar på att vi måste jobba mer på bättre balans mellan kropp och själ. Att endast när vi lär oss att leva i nuet kan vi känna en inre balans utan att tankar och känslor skenar i väg.
Fler borde våga leva som min bekant. Att träna på att stanna upp i sin vardag för att uppskatta livet. Det är inspirerande och något jag nu vill träna på att göra. Testa du också och vägra bli en robot.