Kanske har jag en konstig relation till döden. Eller om det är en konstig relation till det omkring döden. Ta begravningar till exempel. Jag har fyra eller fem versioner av vad jag skulle vilja ha för begravning. Inte för att jag har schemalagt någon sådan än på ett tag, men det är fascinerande att tänka på. Får man ha rökmaskiner och konsertlampor på en begravning? Vad är prästers inställning till att citera Iggy Pop i kyrkan?
Men vad vet vi egentligen om de som lämnar oss? Det är sådant jag kan grubbla på när jag tänker på de jag känt som gått bort. Vilken var hennes favoritlåt, av alla låtar som finns i hela världen? Om hon fick välja en enda låt, vad hade det varit? Eller vilken var den sista låten han hörde i livet? Och visste han att det skulle bli den sista?
Av alla personer jag känt som sedan dött, vet jag inte vilken någons favoritfilm var. Det är inte så konstigt, de flesta hade jag inte pratat med på länge, men det hindrar mig inte från att undra. När de var riktigt nerstämda, vilken film slog de på för att må bättre? Vilken film kunde de citera utantill? Jag önskar att jag visste, för det är sådant jag vill veta om människor runt om mig.
Vad vet vi egentligen om de som lämnar oss? Vet vi, de som blir kvar och planerar begravningen, vilka låtar eller psalmer de vill ha? Väljer vi låtar vi vill höra så att vi ska tycka det är fint? För om jag skulle begravas i morgon vet jag inte om jag hade litat på någon att styra upp min begravning så som jag hade velat. Begravningen är ens sista chans att lämna ett avtryck, och då ska det inte spelas någon jävla Där rosor aldrig dör. Ska det läsas bibelcitat vill jag inte ha något smörigt om av jord är jag kommen och av jord ska jag åter bli. Jag vill att någon läser upp hela Abrahams familjeträd. För på min sista fest är det jag som styr.
Vad vi egentligen vet om de som lämnar oss är upp till oss att ta reda på. Frågan behöver inte ställas så rakt som "när du dör, vad ska vi spela på begravningen?". Om det inte är brådskande då, såklart. Prata med de du kommer sakna när de är borta. Prata om deras barndom, deras första konsert, deras första år på universitetet. Ta reda på det du kanske sedan kommer undra. Annars kanske du måste gissa dig fram senare. Då spelas kanske Kents Utan dina andetag trots att personen hatar hur uttjatad den har blivit av vanligt folk som tror de är lite djupa.