Nu är det vår! Och till våren hör vårstädningen. Jag måste erkänna att det inte är en stark tradition i vår familj att vårstäda men nu kände jag ett stort behov att sortera bland alla mina gamla kläder. Och det blir ganska mycket kläder liggande när man som jag inte vill lägga textiler i soppåsen som går till förbränning.
Glädjande nog är det inte bara jag som vill sluta slänga textilier. Från och med 2025 inför EU krav på att textiler ska sorteras ut från övriga sopor, så att de inte går till förbränning eller läggs på deponi i stora klädsopberg. Bara i Sverige förbränns 86 000 ton varje år, vilket gigantiskt slöseri av miljö och resurser!
Textilindustrin inklusive bomullsodlingen är trots allt en av de mest miljöförstörande verksamheterna i hela världen. Globalt orsakar den cirka 4 procent av utsläppen av växthusgaser, vilket är mer än flyget. Och konsumtionen bara ökar. I Sverige har den ökat med hela 40 procent de senaste mellan 2020-2022. Vi svenskar köper drygt 15 kg textil per person och år, och kasserar hälften. Det innebär att det växer ett textilberg hos alla, inte bara hos mig.
Så vårstädningen känns helt rätt. Men vad ska jag göra med alla kläder?
Jag upptäcker att min älsklingsskjorta, som jag trodde skulle behöva sorteras bort, faktiskt kan lagas eftersom det är en rak reva i tyget, så den får gå till en skräddare. Det som kan lagas, bör lagas!
En hel del plagg kommer jag förstås att ge till ideella insamlingar, men jag vet ju också att det som inte går att sälja second hand skickas vidare till andra länder där de kan bli liggande på deponi. Vi lurar helt enkelt oss själva när vi tror att alla våra kassar med kläder går till försäljning. Så min ganska fula gamla kavaj, som troligtvis ingen kommer att köpa, får istället gå till en redesign-butik som syr om den åt mig. Kanske kan den bli häftig och leva några år till?
Värre är det med alla byxor, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Några går att laga och företaget som sålt mina Nudie-jeans lovar till och med att laga dem gratis. Så det måste ju testas. Men vad ska jag göra med alla andra byxor?
Efter några timmars sorterande förstår jag att detta inte kan vara ett rationellt sätt att hantera den enorma mängd textilier som kommer att sorteras ut när EU-beslutet är infört. Det behövs en storskalig industriell hantering om det ska bli ordning och reda, så som insamlingen av papper och aluminium. Givetvis behövs också ett producentansvar för de som producerar och säljer textilier.
Blev därför oerhört glad när jag upptäckte att det i Malmö finns ett företag som heter Siptex som tillsammans med Vinnova tagit fram den mest utvecklade och automatiserande textilsorteringsanläggningen i hela världen! Här har vi lösningen på den saknade länken i textilkretsloppet. Anläggningen kan nämligen sortera 24 000 ton per år efter färg och tygkvalitet, och sedan packa balar med till exempel bara blå jeanstyg som då kan gå till företag som vill använda tygerna på ett nytt sätt. Det är såklart dit mina trasiga jeans längtar.
Visst behövs det också kemisk nedbrytning av textiler så att de förnybara fibrerna kan användas igen. Men eftersom 80 procent av miljöpåverkan sker vid själv produktionen är nyckeln att använda textilierna så länge och på så många olika sätt som det bara går.
Själv ska jag försöka att textilbanta. Jag kommer att köpa mindre nytt, använda plaggen längre och framför allt fortsätta minska mina egna klädhögar. Textilfrågan är het i EU och många människor har fått upp ögonen att vi inte kan hålla på som förut.
Det våras för textilerna!