Johan Häll: Vad kan stoppa utvecklingen?  

Drogförsäljningen kryper allt lägre i åldrarna. Det visar statistik från socialtjänsten som UNT tagit del av. Enligt Uppsala ungdomsjour förekommer det även att barn i mellanstadiet agerar springpojkar åt äldre och levererar droger.

Det är svårt att förstå uppgifterna som läraren Tomas förmedlar – att rektorn inte vill meddela föräldrarna att de sett elever som langar droger på skoltid. Att inte belysa detta måste vara tjänstefel. Har någon någonsin hört talas om problem som löst sig genom att inte prata om dem?

Jag är född och uppvuxen i Uppsala och har flera gånger sett vänner och bekanta trilla åt fel håll. Det har varit drogmissbruk och kriminalitet. Personligen har jag alltid skyllt livsvalen på individen – men nu är jag förvirrad och vet inte längre.

En före detta kriminell person från Uppsala berättar:
”Problemet är i grund och botten ett föräldraansvar. Att kunna se efter sina barn och deras behov. Är man i riskzonen och bor i ett utsatt område är enda lösningen att flytta.”

Föreläsningar kring droger finns inte längre i skolorna. Christina Stenhammar vid Utbildningsförvaltningen säger att besök av före detta narkomaner saknar effekt, att det istället kan innebära en lockelse.
Men om inte ens skrämmande historier från folk som haft drogproblem kan motverka nyfikenheten, vad är det då som kan stoppa utvecklingen?

Idag inleder UNT en artikelserie om droger i Uppsalas grundskolor, där skolpersonal, elever och föräldrar delar med sig av sina erfarenheter.