Uppsalas sociala flöden är fulla av hjärtsymboler i dag. Röda hjärtan, svarta hjärtan, brustna hjärtan. Uppsala vaknar i chock efter tisdagskvällens tragiska händelse på Uppsala Konsert & Kongress, där två personer avlidit i en fallolycka. En man i 80-årsåldern har förolyckats sedan han fallit från sjunde våningen ned till entréplanet. I UKK:s entré träffades två personer av den fallande kroppen. En av dessa två har också avlidit. Det är till och med svårt att skriva ut, fingrarna vill inte riktigt på tangentbordet.
Vad som egentligen har hänt är ännu oklart och just därför är kanske ett brustet hjärta det man mäktar med i dag. Ord kan kännas både futtiga och fel.
Nyhetsarbetet på UNT blev intensivt redan på tisdagskvällen. Extra reportrar kallades in eller anslöt självmant för att hjälpa till att skildra det som hänt, ta fram korrekt information och spegla stämningen i stan. Ändå kan vi skriva många spaltmeter utan att det som hänt blir riktigt begripligt, på ett mänskligt plan.
Många som känner chock eller sorg i dag har säkerligen åkt i den långa rulltrappan eller känt svindeln från det övre våningsplanet. Men ändå, alltid varit där för att uppleva värme, kärlek och lycka. Lämnat konsertlokalen med rusigt sinne, förhöjd känsla och minnen som stannar kvar. Av hetsig rock, sentimental schlager, utmanande konstmusik, vad det nu må vara. När en tragisk händelse sker i en sådan miljö – byggd för glädje – blir vi helt naturligt fler som berörs. I dag kommer också frågorna om säkerheten, i sociala medier vittnar många redan om att de känt sig otrygga med räcken i trappa och på övre våning.
Uppsala har sorg och händelsen kommer att stanna kvar hos oss. Inte bara hos de familjer som drabbats, de vittnen som såg händelsen och de som arbetar i vårt fina konserthus. Utan också hos alla som sätter ett brustet hjärta i ett kommentarsfält i dag, för att visa sin sorg och sin medkänsla.