Fokus klimatet
2021 går mot sitt slut. Jag känner redan att nyårskänslan kommer smygande vilket för mig innebär en blandning av ny krispig nystart där allt är möjligt och en mer eftertänksam känsla över vad jag gör med mitt liv – och inte minst vad vi gör med vår blåa planet i ett annars grått universum.
Båda perspektiven brukar ge mig kraft. Inte minst den mer allvarliga analysen som gör mig upprörd, men på ett konstruktivt sätt. Med denna nyårskänsla i kroppen är det oerhört provocerande att återigen konstatera att vi inte med alla tillgängliga medel ger järnet för att rädda vår enda planet. Paradoxalt nog bär det perspektivet också på något hoppfullt – inte konstigt att vi inte lyckats när vi inte ens försökt på allvar.
Tempot har ökat men det går ändå på tok för långsamt.
”Vi håller 1,5-gradersmålet vid liv. Men pulsen är mycket låg”. Så sammanfattade Alok Sharma, klimattoppmötets ordförande, resultatet från Glasgow.
Tänk när vi alla verkligen satsar all hjärnkapacitet och vårt kapital på att rädda planeteten. Tänk vad fort det skulle kunna gå.
Se bara på den hypersnabba utvecklingen av coronavaccinet. Det är en försmak av vad vi människor kan göra tillsammans om vi verkligen bestämmer oss. Det skulle normalt ta fem till tio år att få fram ett nytt vaccin men bara efter cirka ett år var vaccinet färdigt.
Och tänk att denna omställningsresa inte börjar från noll. I Sverige är den första etappen redan avklarad. Elen är redan fossilfri och det som händer just nu är att elsystemet blir alltmer förnybart. I och med att världens första koldioxidskatt infördes i Sverige 1991 känner ni knappast någon som har sin oljepanna kvar. Nästa etapp handlar om att utveckla ett fossilfritt transportsystem. Lösningarna till den omställningen ligger på bordet. Bränslebytet är i gång och med hjälp av bland annat biodiesel, biogas och etanol är utsläppen av koldioxid nu drygt 20 procent lägre än 2010. Lagen om bränslebyte kommer att göra all bensin och diesel grönare för varje år. Att elbilsboomen överträffar de flesta prognoser gör tillsammans med bränslebyte att vi kan nå klimatmålet om 70 procents minskning i vägtransporterna 2030.
Samtidigt pågår en grön industriell revolution. Med näringslivets 22 färdplaner som tagits fram inom Fossilfritt Sverige har Sverige en realistisk plan för hur Sverige ska bli fossilfritt.
Det ligger en bit av världens första fossilfria stål från SSAB på mitt skrivbord i Flogsta. Det ger mig hopp. Den tusenåriga tekniken med masugnar slängs nu på tippen. LKAB ska ställa om hela gruvan så att allt järn som säljs därifrån ska bli fossilfritt. Northvolt ska leverera världens mest cirkulära och fossilfria batterier innan detta år är slut och har presenterat ett nytt samarbete med Volvo Cars för utveckling av elbilar i Göteborg. Där börjar också försäljningen av ellastbilar tar fart. Även Scania levererar lastbilar som både går på el, biodiesel, biogas och nu senast vätgas.
Dessa exempel löser inte klimatkrisen men visar att möjlighetsfönstret fortfarande står på glänt. Men det kommer absolut inte att ske av sig själv. Nu krävs det ledarskap av var och en av oss på alla nivåer och i olika sammanhang. Se den krispiga nyårsnatten som ett tillfälle att tagga upp ytterligare ett snäpp och göra vad som tidigare kändes omöjligt.