Sydöstra staden
"Bygg inte bort skogen, bygg på åkrarna i stället." "Bygg inte på den värdefulla åkermarken." "Spara naturen och bygg mer villor i stället för lägenheter." "Vem har bestämt att Uppsala måste växa så mycket?"
Det är några av åsikterna i de 1 800 yttranden som kommunen har fått in om hur de sydöstra stadsdelarna ska planeras, och som visar på de ibland oförenliga målkonflikter som ska lösas.
Om det är åkermark, som kan trygga framtidens livsmedelsförsörjning, eller skogsmark, som är viktigt för rekreation och friluftsliv som ska ge plats åt framtidens Uppsalabor är en avvägning som politikerna måste göra.
Länsstyrelsens yttrande visar att svåra miljöprövningar återstår innan projektet är i hamn. Enligt länsstyrelsen måste ytan som ska bebyggas minska för att säkert klara skyddet av våtmarkerna i Lunsen. Det innebär också att det totala antalet bostäder minskar, eftersom det också finns klausuler i avtalet om att det som byggs ska vara förenligt med FN-direktiv om god stadsmiljö. Det kan i sin tur vara ett skäl till att avtalet som ligger till grund för Uppsalapaketet* kan behöva jämkas med staten så att det totala antalet bostäder minskas.
I den sista frågan, om Uppsala måste växa, ligger en av grundförutsättningarna. Det som i slutändan kommer att styra hur snabb utbyggnaden blir är efterfrågan på bostäder. Spaden sätts i jorden först när en stor del av bostäderna i varje projekt är sålda.
I frågan om Uppsala nödvändigt måste växa ligger i förlängningen en fråga om vems intresse som ska väga tyngst. De som nu bor i Sävja, Bergsbrunna och Nåntuna ser sin närmiljö hotad. Å andra sidan är många av dem som kommer att flytta in i det färdiga området inte födda än och kan inte göra sin röst hörd. Någon möjlighet att hindra människor från att bosätta sig i Uppsala finns inte. Underskottet på bostäder gör det svårare för Uppsalas ungdomar som är redo att flytta hemifrån att hitta en bostad de har råd med.
Både ekonomiskt och miljömässigt har det stor betydelse hur utbyggnaden sker. Grovt räknat ger en bostad på landsbygden upphov till fyra gånger mer trafik än en bostad i tätorten. Det påverkar både miljön och behovet av vägar och annan infrastruktur.
Efterfrågan på villor har ökat. Den stora utmaningen är dock att lösa bostadsbristen för de som inte kan skaffa en bostad med dagens prisnivå. 9 000 trångbodda familjer i Uppsala har inte råd med en bostad som de behöver, enligt en utredning kommunen låtit göra.
Bygger man glesare och lägre, med en högre andel småhus, krävs större ytor för samma antal bostäder, vilket gör att mer skog måste offras. Samtidigt ökar kommunens kostnader. Varje meter gata kan kosta upp mot 100 000 kronor att anlägga. Skulle man lägga utbyggnaden av Uppsala på landsbygden krävs också stora och dyra investeringar i va-nätet.
Utbyggnaden av de sydöstra stadsdelarna beräknas ge ett överskott på 4,5 miljarder när man räknat av investeringar i infrastrukturen från kommunens intäkter av markförsäljningen. Det är pengar som kan användas till skolor, förskolor, vårdcentraler och annat för framtidens Uppsalabor. Byggs bostäderna glesare kan överskottet snabbt bytas till ett minus. Stor betydelse för ekonomin kan det också få om utbyggnad av gatunät och ledningar inte matchar efterfrågan på bostäder. Då kommer intäkterna inte in i samma takt som investeringarna ska betalas.
* Uppsalapaketet är ett avtal mellan staten, regionen och kommunen i vilket staten ska finansiera två nya järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm, en ny tågstation i Bergsbrunna och bidra med hälften av kostnaderna för att bygga spårväg i södra Uppsala. Kommunen ska i sin tur säkerställa 33 000 nya bostäder i Bergsbrunna och de södra stadsdelarna.