Jag är en teknikoptimist, det har ni som läst mina tidigare krönikor säkert märkt. Jag tror att vi kommer att kunna vaccinera oss mot alla framtida coronaviruspandemier, få våra kroppar att föryngra sig själva och skriva ut material som ändrar sig efter omgivningen.
För att detta ska bli verklighet krävs det hårt arbete av väldigt många forskare. Men det kräver också enstaka individer som har helt unika förmågor att se längre än oss ”vanliga” forskare. Personer som gång på gång tänker utanför boxen medan de bygger vidare på sina erfarenheter.
Det finns två nanoforskare som inspirerar mig mer än alla andra. Som får mig och många av mina kollegor att vilja jobba ännu hårdare än vi redan gör.
Den första är Robert Langer. Enligt mig finns ingen nu levande forskare som kan mäta sig med honom. Enligt Chemical Heritage Foundation har mer än två miljarder människor redan dragit nytta av Robert Langers upptäckter. Hans uppfinningar används för allt ifrån att behandla cancer i hjärnan till att skapa nya blodkärl och hud för brännskadepatienter och för att reparera skadad ryggmärg. Förutom att ligga bakom kontrollerade frisättningssystem som idag utnyttjas både inom jordbruk och för att behandla väldigt många sjukdomar har Langer också banat väg för medicinska biomaterial och för vävnadsgenerering.
Robert Langer är den mest citerade kemist som någonsin levat, enligt databasen Google Scholar. Faktiskt den sjunde mest citerade människan i vår historia, när samtliga ämnen inkluderas. På denna lista är Sigmund Freud trea, Albert Einstein återfinns på plats 50 och fysikern Stephen Hawking på plats nummer 950.
När jag har presenterat filmer som visar hur man kan få förlamade att gå med hjälp av nanoteknologi är det Robert Langer som gjort materialet som använts för att åstadkomma detta. Ingenjörsvetenskapsakademins present till kung Carl XVI Gustaf på hans sjuttioårsdag för fyra år sedan var ett föredrag av Langer, som jag hade äran av att få introducera!
Min andra stora nano-idol är James Tour. Om jag inte forskade på Uppsala universitet skulle jag vilja vara i Tours grupp på Riceuniversitetet i Texas, jag tror inte att man kan hitta ett mer inspirerande labb. James Tour var den förste som byggde nanobilar med fyra hjul och motorer, så små att man får plats med 20.000 bilar på bredden av ett hårstrå. När världens första Formel 1-tävling med nanobilar gick av stapeln, var det Tours bil som vann. Efter tävlingen byggde han om sin bil till en borr som kan ta sig in i cancerceller och förstöra dem. Förra året visade James Tours grupp att man kunde förvandla kolatomerna i en smörgås till en ledande krets av det superstarka och tunna nanomaterialet grafen. Direkt därefter tog han fram en metod för att storskaligt göra om kolet i jordens gigantiska berg av matavfall och plastsopor till värdefullt grafen, som kan tillsättas cement för att göra det starkare.
Cement står för nästan en tiondel av all koldioxid vi människor släpper ut. Om vi blandar in bara 0.1 procent grafen i cement kan vi minska de utsläpp som cement bidrar till med en tredjedel. Ett riktigt win-win-scenario som illustrerar hur vi med smart materialteknologi kan bygga en cirkulär och hållbar ekonomi.
Slutsats: Vi behöver idoler som jobbar så här brett för att skapa en bra framtid!