Men nu är det inga vanliga tider. Så när jag i somras gjorde mig i ordning för att träffa en kille jag ännu inte visste så mycket om upplevde jag en nervositet jag inte känt sedan tonåren. Tyvärr berodde det inte på någon särskild nyfikenhet på just honom. Nerverna kom sig i stället av att jag inte visste om vi skulle kramas när vi sågs. Restriktionerna säger att vi ska hålla två meters avstånd till varandra, men att hälsa på en dejt med en tafatt vinkning skulle kännas så stelt, resonerade jag.
”Är du en sådan som kramas trots corona?” blev i stället min hälsningsfras. Han verkade tänka som jag: Vi skulle sitta vid samma bord i flera timmar, med en möjlighet att spendera natten ihop, och då innebär väl inte just första kramen i sig några extra smittorisker.
Att dejta under pandemin har alltså inneburit nya erfarenheter för mig, vilket jag uppskattar eftersom jag de senaste åren till stor del dejtat på rutin. Utöver att känna osäkerhet över en kram har corona gjort att jag tvingats förlägga träffarna i nya miljöer. I vanliga fall brukar jag alltid föreslå att ses på en bar. Nu har jag i stället bjudit på middag hemma hos mig, gått på promenad och druckit vin över zoom.
Men oavsett var dejterna har ägt rum har de alla haft gemensamt att de varit från Tinder. Ställen där jag tidigare kom i kontakt med potentiella förälskelseföremål – jobbet, hemmafester och klubben – bör ju undvikas.
Visst borde jag ta mitt ansvar och sluta dejta, alternativt att bara ses över zoom. Det är inte rätt tid att ses fysiskt. Jag vet det, men jag stör mig också på alla i förhållanden som får det att låta som att det är så himla enkelt att stanna hemma.
Det är det inte. Vi ensamboende singlar får inga kramar där. Vänner har jag gott om och jag älskar egentligen att vara singel. Men att vara det under en period när vi bara ska umgås med dem vi bor ihop med blir plötsligt påtagligt, eftersom jag ju bor själv.
Det är inte bara änkor som saknar kärlek och incels som lever i ofrivilligt celibat nu. Min – förvisso väldigt anekdotiska – bevisföring säger mig att Tinders användarantal inte har sjunkit sedan covid-19 kom. Behovet av närhet kan inte någon pandemi i världen rå på.