”Som fiskar som sprattlade i tv-produktionens nät”

Lotta Frithiof anser att ”Gifta vid första ögonkastet” skulle gå i graven om singlarna blev förälskade. Lycka är programmets största fiende.

Lotta Frithiof byline

Lotta Frithiof byline

Foto: Tomas Lundin

Krönika2022-05-15 09:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Åhhh, vilken lättnad! Jag kan andas ut och slipper sitta beredd med kudden. Som jag har våndats i soffan.

Det var plågsamt när Axel och Märtha gifte sig och när de skulle dela bröllopssäng blev det ännu mera outhärdligt. Varje ben i min kropp spjärnade mot. 

Dokusåpan”Gifta vid första ögonkastet” är nu inne på sin åttonde säsong. Ett relationsexperiment som går ut på att experter parar ihop singlar som gifter sig utan att någonsin ha träffats. Efter några veckor ihop ska de bestämma om de fortsätta som gifta eller skilja sig. 

Märthas och Axels separation i förtid kom sannerligen som räddaren i nöden. De försökte tappert men hittade bara fel hos varandra. Märtha sa tidigt att hon inte kände någon attraktion och att de då ville fortsätta är en gåta. De var som fiskar som sprattlade i tv-produktionens nät. Jag hoppas att de mår bra efter den pärsen. 

Men hur kunde matchningen mellan Axel och Märta gå så käpprätt åt helvete? Alla som upplevt en kärlekslös relation borde lätt ha kunnat sniffat sig till vilken missmatch de två skulle bli. 

Och ändå borde det vara lättare i år. Det fanns rekordmånga singlar att välja mellan. Hela 1 700 sökte, vilket kan jämföras med andra säsongen då de bara var ett 30-tal.  

Experterna borde erkänna sitt misstag i tv. Men jag anar att programmet blir bättre av felmatchningar. Det som skaver engagerar. Helt enkelt är det dokusåpans framgångsfaktor. När det blir jobbigt för deltagarna blir vi som tittare berörda på djupet. Då lever vi oss in i deras situation och delar deras känslor på riktigt.  

Dokusåpan – när ett filmteam under en tid följer en grupp människor under ovanliga och iscensatta förhållanden – är världens mest utskällda tv-format. Men det är poppis. I Sverige har formatet rullat på i 25 år. Här var ”Robinson” först ut år 1997 och kallades mobbing-tv. Det stormade hårt – inte minst när första personen som röstades ut begick självmord kort därefter. 

Även ”Gifta vid första ögonkastet” har kritiserats. I fjol var det stereotypa könsroller som skapade rubriker och i programmets barndom vädjade en grupp deltagare till SVT att serien skulle läggas ner för att de farit illa.

Men deppa inte för att Märtha och Axel har hoppat av! Det gnisslar hårt även mellan fler par i serien.

Tänk vilken usel underhållning det hade blivit om alla par blev förälskade och levde lyckliga i alla sina dagar. Det är härligare att dela människors problem än deras lycka.