Jag är förvisso misstagens mästare. Jag skulle kunna doktorera i ämnet misstag. Särskilt misstag av typen välja fel kö i affären, lägga röda frottéhandduken med familjens vita blusar i tvättmaskinen, skicka sms med grova ironiska förolämpningar till granntanten istället för till svågern, med mera, med mera.
Men även jag gör färre misstag med åren har jag märkt. Och ofta är det den nya teknikens förtjänst. (Eller fel, om vi nu lär oss av våra misstag.) Ta GPS:en. Den har underlättat mitt liv något alldeles enormt. Jag har ett omvittnat dåligt (uselt, värdelöst, obefintligt) lokalsinne vilket gör att jag efter 29 år som Uppsalabo fortfarande ständigt kör vilse i Boländerna. För att inte tala om längre resor i riket. Men GPS:en sköter numera navigeringen perfekt, och jag åker oftast raka vägen från punkt A till punkt B. Vidare kommer vi i högre utsträckning i rätt tid till tågstationer, busshållplatser och flygplatser eftersom man med teknikens hjälp kan få veta förseningar i förväg, vi tar på oss rätt kläder för svampturer och skolavslutningar då vi kan kolla vädret timme efter timme, vi slipper irra efter vissa butiker i nya städer då vi direkt kan googla var de ligger, och så vidare.
Och jag känner ibland att jag saknar slumpens inblandning. Före GPS:en hamnade jag ofta på irrvägar som kanske slumpmässigt ledde till nya platser och nya möten och oförutsedda händelsekedjor. Före Spotify köpte jag skivor för att jag ville ha en specifik låt och fick då förstås en massa andra låtar på köpet som jag kanske också tyckte om. Före streaming-tv:n zappade jag bland kanalerna och fick se program som jag aldrig hade tänkt se.
”Misstagen är upptäckternas portaler”, sa visst James Joyce. Och tänk så många stora upptäckter som kommit fram via misstag. Penicillinet är väl det mest kända.
Jag menar inte att saker och ting var bättre förr. Tvärtom, jag ÄLSKAR GPS-funktionen! Jag menar snarare att man kanske ska försöka omfamna sina små vardagliga misstag lite mera och känna att de kan skicka ut oss till platser där vi aldrig annars skulle ha hamnat.
De stora misstagen, däremot, borde vi verkligen försöka lära oss av.
Små misstag av enklaste slag, ja dom plägar
att leda oss in på oprövade vägar,
så kanske man faktiskt således bör
vara glad för dom enkla fadäser man gör.
Men jättemisstag av global karaktär,
av dessa jag innerligt önskar vi lär.
För dom kan va hopplösa att reparera,
och då kan vi sen inte göra nå’ flera…