Slottslunch med traditioner

Lika traditionsenligt som att några av årets Nobelpristagare föresläser om sin forskning för studenter och den intresserade allmänheten i Uppsala 13 december är att de efteråt äter lunch i ett av Sveriges mest traditiontyngda offentliga rum, rikssalen i Uppsala slott.

Foto: Tomas Lundin

Krönika2019-12-13 17:40
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så var det även i år, och om man bortser från att antalet pristagare som tackat jag till universitetets inbjudan att komma till Uppsala (4 av 15 möjliga), var det mesta sig likt. Som vanligt höll rektor Eva Åkesson välkomsttalet, som vanligt var huvudrätten fisk (halstrad röding från Jämtland), som vanligt nedsköljd med universitetets eget vin, och som vanligt underhölls pristagarna och ytterligare drygt 200 gäster med skönsång av Skandinaviens äldsta universitetskör, Allmänna sången. 

När Allmänna sången avslutat sitt framträdande med Jingle Bells och Jul, jul, strålande jul var det nog fler än jag som, trots det gråmulna vädret denna fredag, kände åtminstone ett uns av julstämning.

I år fick jag en plats vid samma bords som en av ekonomipristagarna, Esther Duflo, men tyvärr inte på samtalsavstånd. När man som jag hade en nationalekonom, Tomas Guvå, och en informatör vid Uppsala universitet, Elin Bäckström, som närmsta bordsgrannar var det dock inga problem alls att hitta lämpliga samtalsämnen under den drygt timslånga lunchen.

Vid det efterföljande kaffet hade jag hoppats att växla några ord med exoplanetupptäckaren Michel Mayor, som under många år varit en av mina favoritkandidater till Nobelpriset i fysik. Jag missade att intervjua honom när han blev Linnéhedersdoktor vid Uppsala universitet 2007, och ett par försök att få kontakt med honom per mejl sedan dess var inte heller framgångsrika. Dessvärre blev det inte någon tredje gången gillt denna fredag heller. Jag hade bland annat hoppats på att få höra hans syn på om forskningen kring exoplaneter och möjligheterna till liv utanför vårt eget solsystem skulle kunna vara en inkörsport till att få fler ungdomar att intressera sig för fysik.

På väg till kaffet stötte jag på Carl-Henrik Heldin, professor vid Uppsala universitet och flerårig ordförande för Nobelstiftelsen. Han framhöll vikten av att ”stå upp mot de mörka krafterna och faktaförnekarna”, personifierade av en president i en supermakt i väst. 

För er som möjligen undrat kan här ”avslöjas”att det aldrig har varit problem att hitta intressanta samtalsämnen under Nobelfesten där Nobelstiftelsens ordförande har drottning Silvia som bordsdam och att hon ibland har frågat honom till råds om saker som hon funderat över.