Skolstarten närmar sig. Det är en speciell tid som väcker minnen till liv. För mig sticker en skolstart ut. Året var 2004 och jag skulle börja årskurs sex på Kvarngärdesskolan. Min klass var inte känd som den lugnaste och jag var definitivt inte någon mönsterelev. Att sitta still och följa instruktioner var nämligen inte min favoritsyssla på den tiden.
Just detta år skulle vi få en ny lärare – ett sista försök från skolan att rädda klassen som ingen lyckats tämja. Men den här gången skulle bli annorlunda tack vare en före detta flygvärdinna.
Till en början var det ingen som misstänkte att det skulle bli ett slut på vårt tjattrande under lektionerna, än mindre att vi skulle kapitulera frivilligt. Vi var inställda på att krama ur det sista av tiden på mellanstadiet. Flera av oss skulle ta steget över till Gränbyskolan och rykten gick om att toleransen där var betydligt lägre. Bäst att bullra på så länge det gick.
Men i samma stund som vår nya klassföreståndare tog över kommandot i klassrummet tystnade vi. Hennes bakgrund som flygvärdinna var kanske just det som gjorde skillnad, hon var van vid att hantera olika människor. Vi var en brokig skara elever med rötter utspridda från hela världen, att få oss att lyssna och enas var inte det lättaste.
Det nya var att hon bemötte oss på vår nivå. Hon var vuxen, men hon satte sig inte över oss, hon hade inte mer rätt bara för att hon var lärare. Vi behövde sköta oss, göra läxorna och ta skolgången på allvar, men inte för "att det är så man gör", utan det var för vår skull. Hon fick oss att vilja fungera som klass.
Gjorde vi inte det skulle det få konsekvenser, men inte genom gula och röda kort som skolledningen tidigare försökt med. Inte heller skulle vi få en utskällning. Straffet var i stället att vi inte skulle få vara med i gemenskapen att lyckas, inte få dela glädjen av att som klass nå bra resultat. Den känslan hade jag aldrig upplevt tidigare.
På något märkligt sätt fick hon oss att känna oss vuxna och det uppskattade vi. Som barn ska man alltid lyssna på de vuxna. Man ska foga sig, lägga sig tidigt och vänta på sin tur. Aldrig störa. Men om man inte förstår varför disciplin och ordning är viktigt tror jag aldrig man vill bli skötsam och duktig. Varken i hemmet eller i skolan.
Lyckas elever och lärare hitta en gemensam väg tror jag att kommande läsår i Uppsala kan bli fantastiskt. För det är inte mycket som slår en klass där alla drar åt samma håll. Den insikten har jag mitt sista år på Kvarngärdesskolan att tacka för.