Jag tänker ofta på hur det vore om jag hade en partner. Skulle jag då få bättre förutsättningar i min vardag?
Det är inte så att jag tycker mig ha det sämre för att jag är en och inte två. Tvärtom så känner jag mig fri och driven att göra vad än jag känner för, i stunden, för dagen, om en vecka eller ett år. Jag har ingen att anpassa mig till och kan leva ett liv utifrån mina premisser.
Men av någon anledning verkar det inte som att alla andra tänker på mig och mitt singelliv som jag gör. Till exempel när alla syskonen ska hem på någon familjetillställning, då blir det automatiskt att jag som singel får det sämsta rummet med den osköna sängen. Eller när vi tillsammans ska köpa en gemensam present, då betalar jag lika mycket som paren gör tillsammans.
Är det så att vi slutar räknas som en enskild individ när vi ingår i en relation – är då två plötsligt en? Tvåsamhet är ett ord jag både gillar och ogillar. Jag vill inte räknas som två, jag vill vara mig, en person, en individ. Samtidigt som jag vill dela livet med någon.
Jag älskar mitt liv som det är nu, mitt liv som singel. Men jag kan inte låta bli att undra hur förutsättningarna skulle se ut om en blir två?
En annan sak som brukar hända när jag kommer hem är att mina brorsöner ständigt frågar när jag ska skaffa kille. "Pappa har ju mamma, farbror har tjej och till och med faster har ju tjej", brukar det låta. Ja, det stämmer att båda mina bröder har tjej, och likaså min syster. Fasters killar vill nog ha lite mer grabbhäng, tror jag.
Om de får grabbhäng är ännu ovisst. Jag har haft en del flingar hit och dit, men aldrig har något känts rätt. Kan det vara dax att gå över på andra sidan? Kanske, eller så är väntan mödan värd.
Som en sista fundering i mitt otroliga singelliv – är vi singlar ständigt någons nummer två?
När jag tänker på något roligt jag vill göra så tänker jag som oftast att jag vill göra det ihop med min bästa vän, min mamma eller syster. Men tänker de på mig? De har ju alla varsin respektive som kanske går före mig i kön.
Är det så att jag helt enkelt måste hitta min egna nummer ett, som även har mig som sin person de tänker på allra först?
Men det tänker inte jag göra i dag, den här dagen ska jag ägna åt att tänka på mig och mitt oklanderliga singelliv.