Instagram har varit en del av mitt liv sedan jag var 13 år. Nu, som 26-åring, inser jag vilka negativa effekter det har haft på mig, skriver UNT:s reporter Ebba Andersson.
Jag har haft Instagram sedan jag var 13 år.
Det är kanske naturligt att kämpa med självkänslan under tonåren, men jag inser nu att jämförelser via skärmen inte bidrog till något positivt för mig. Skönhetsideal har alltid påverkat människor, men sociala medier har ökat exponeringen av redigerade och idealiserade bilder. Nu finns skönhetsidealen oavbrutet i vår vardag – från morgon till kväll – via telefonen.
Vid årsskiftet ville jag bli mer medveten om mitt mobilanvändande och kollade min skärmtid. Jag blev chockad: i snitt sju timmar per dag! Vissa dagar hade jag tillbringat upp till nio timmar framför skärmen. Jag hade spenderat mer tid i den digitala världen än i det verkliga livet. Det känns fortfarande pinsamt att erkänna.
Mest tid hade jag lagt på sociala medier, särskilt Instagram. TikTok hade jag raderat några månader tidigare. I januari bestämde jag mig för att radera mitt Instagram-konto på obestämd tid.
Den första veckan var tuff. Jag kände en konstant dragning att ta upp telefonen vid varje ledig stund. Det kändes onaturligt att bara vara med mina egna tankar och låta hjärnan vila. Jag var i ett tillstånd av rastlöshet och visste inte hur jag skulle hantera mina tankar utan den ständiga distraktionen från sociala medier.
Men snart började de positiva effekterna att märkas. Efter en vecka upptäckte jag att jag inte längre hade problem med att somna. Jag scrollade inte längre på telefonen på kvällarna; istället kollade jag nyheter, pratade med min partner och sov fram till morgonen. Jag vaknade utvilad.
Det var den första insikten: min sömn hade störts av mitt mobilanvändande. Jag kunde nu enklare stänga av tankarna och vara mer närvarande.
Min vardag blev mer flytande och behaglig. När jag drack morgonkaffet och kollade på Nyhetsmorgon kunde jag verkligen njuta av stunden. Jag kunde engagera mig helt i det jag gjorde utan den irriterande instinkten att plocka upp telefonen och scrolla.
Jag märkte också en minskning av den mentala trötthet jag tidigare upplevt. Det kändes som att jag hade varit i ett konstant mentalt triathlon och nu tagit en välbehövlig paus. Mina tankar blev klarare och jag kände mig mer energisk och fokuserad. Det var en känsla av befrielse.
Jag insåg att vi är skapta för en viss mängd intryck varje dag. Sociala medier tillför en oändlig mängd intryck som hjärnan har svårt att sortera. Att låta hjärnan vila från detta flöde blev en viktig insikt, precis som vi måste låta kroppen vila efter ett träningspass.
Det viktigaste jag har lärt mig är hur min självkänsla har förbättrats. Det där skavet som började vid 13 har minskat, även om det inte skedde över en natt. Jag kan se ett samband mellan Instagrams ständiga flöde av orealistiska och ouppnåeliga skönhetsideal och mina känslor av otillräcklighet och min bristande självkänsla.
Allt är inte svart eller vitt. Detta är min upplevelse och jag säger inte att det gäller för alla. Men jag tror att många skulle må bra av att bli mer medvetna om sin skärmtid.
Jag är fortfarande kluven till om appen bör tas bort för gott eller ej. Oavsett har det här gett mig viktiga insikter. Kanske är det därför det finns ett uttryck som säger att "skärmtid är livstid du aldrig får tillbaka." Med risk för att låta dramatisk är det ganska talande för mig – jag har slösat bort värdefull tid på något som övervägande varit skadligt för mig.