Kvinnors skrivande och konstnärskap har irriterande ofta tolkats utifrån deras privatliv. Medan konstverk skapade av män har sagts kunna stöpa om det enskilda i det allmänmänskliga och generella, har kvinnors konstnärskap länge ansetts stanna vid det personliga och självupplevda. Det var som om man glömde bort att författare och konstnärer leker med tankeströmningar, stilar och genrekonventioner, också i så kallade ?självutlämnande? verk och även om de råkar vara kvinnor.
Själv är jag glad att sådana biografiska tolkningar numera förpassats till forskningens vindsförråd. Det hindrar inte att jag gillar välskrivna författarbiografier, för ?konstnären bakom verket? är inte exakt detsamma som ett verk tolkat utifrån konstnärens person. Ändå blir jag ambivalent när jag läser Susan Sellers nyöversatta Vanessa och Virginia. I en diktad biografi får konstnären Vanessa Bell (1879-1961) i jagform berätta om sitt eget liv och om sin mycket mer berömda syster Virginia Woolf. Det är ett märkligt romanprojekt, men trots det inte särskilt originellt. Beatrice Masinis tidigare Per amore delle parole (Av kärlek till orden) är en snarlik berättelse om Virginia Woolfs liv, fast för yngre läsare. I övrigt har få systrar studerats så mycket i par som Woolf och Bell. Sellers följer troget de tre stora Woolf-biografierna. Dessutom kan hon knappt tillföra något nytt till Jane Dunns Virginia Woolf and Vanessa Bell: a Very Close Conspiracy om detta märkliga systerskap.
Ändå finns det något medryckande och suggestivt i Sellers skildring av den prosaiska vardagen bakom en färdig konstnärlig skapelse och i berättelsen om Vanessa Bell som ett kvinnligt konstnärsöde under 1900-talets första hälft. Synd bara att hon med sin känsla av ständigt misslyckande i förhållande till Virginia hamnar i en offerposition. I verkligheten var Bell aktiv modernist och erkänd konstnär och formgivare med flera egna utställningar i bagaget när Woolf blev berömd författare. Ska jag välja så föredrar jag därför Diane Filby Gillespies respektive Maggie Humms vetenskapliga studier av systrarnas intresse för fotografi, av deras inflytande på varandras konst och på modernismen. Kvinnohistoria behöver färre känslor och fler fakta.