Glad söndag, go’vänner!
Det är mycket nu.
Det är ökande räntekostnader som får en att vilja flytta till en hyrestvåa i Svappavaara. Det är drivmedelspriser som får en att vilja kliva ut och knuffa bilen in till stan. Det är ökande elpriser som får en att vilja klippa huvudströmmen och bosätta sej i badkaret med labradoren och 200 värmeljus. Och dessutom har just mina tre favoritlivsmedel kaffe, ost och ägg ökat i pris mest av alla!
Och precis när jag sitter och snyter mej i morgontidningen över dessa uppförsbackar kommer sociala mediers maktbarometer ut. Och där ser jag plötsligt mitt eget fårade fejs stirra mot mej under rubriken ÅRETS FÖRLORARE.
Ouff… Stick in kniven och vrid om ni!
Det handlar alltså om hur stora folk och fä och organisationer och partier och företag och föreningar är på alla våra sociala medier.
Och jag har visst rasat på Facebook. Jag är tydligen på futtiga plats 60 i riket. Strax efter Gårdsjö Älgpark på plats 59. Och strax före Svenska kyrkan på plats 61. (Det känns ju ändå som en liten tröst att vara större än Svenska Kyrkan. Det kan vara bra att trycka i ansiktet på mamma när hon efter maktbarometerns publicering hånfullt nu kallar mej för ”Den förlorade sonen”…)
Vi är tydligen tre stycken huvudförlorare som publiceras med bild och allt. Det är Marcus Oscarsson (han med det märkliga uttalet som brukar steka politiskt fläsk i TV4), det är dansbandet Donnez (som jag aldrig har hört talas om) och så då lilla jag.
Looooooooosers, som barnen brukar uttrycka det när jag sitter med två ynka par i Memory medan dom har högar med typ 45 par var.
Jag och Marcus och Donnez, alltså. Facebooks stora förlorare. Vi kanske borde åka på förlorar-turné ihop. ”JMD on Loser-Tour”. Donnez spelar dansmusik, Marcus steker fläsk och jag står bredvid och rimmar och knäcker förlorade ägg.
Fast ärligt talat bär jag förlusten som en man. Jag slutade ju göra Facebook-filmer när jobben kom tillbaka efter pandemin, så det här får ändå klassas som en hyfsat kalkylerad förlust.
Det kan vara trösterikt att tänka på när jag ligger och huttrar i fosterställning i badkaret med labradoren och värmeljusen uppe i Svappavaara dit jag har puttat bilen.
Man tappar nästan lusten
och går den hårda dusten
och kämpar med förlusten
i mörka kalla husten…