Stockholmare är bra på mycket. Tuta till exempel. Oj oj oj vad dom kan tuta. Hårt, starkt och ihållande. Lite som när små barn fyller tre år och en (elakt flinande) morfar har köpt en leksakstrumpet i present. Då kan barnet tuta ihållande i fyra timmar i sträck. Och det kan stockholmare med. Sånt visar sej exempelvis när generatorremmen på bilen går av mitt på Sveavägen alldeles nära Sergels torg. Jävlarrrrrrr vad dom visar på tut-kompetens då.
– TUUUUUUUUT! (Fritt översatt: Flytta på dej idiot!!!)
– Jag kan inte, bilen har gått sönder.
– TUUUUUUUUT! (Fritt översatt: Det skiter jag i, flytta på bilen!!!)
– Jag tycker det är okamratligt att tuta på det där sättet när jag inte kan råda över situationen.
– TUUUUUUUUT! (Fritt översatt: DÖ!!!)
– Jag skulle aldrig tuta så där!
När jag stod mitt i denna kakofoni av tutningar, grunnade jag stillsamt på varför dom egentligen tutar. Tror dom att jag har stannat där för att ta en kaffe och ett wienerbröd? Tror dom att jag har stannat för att kila in på konserthuset och köpa en biljett till nästkommande violinkonsert? Tror dom att jag har passat på att ta en liten tupplur vid rödljuset och behöver väckas?
Jag valde att tänka att dom egentligen är arga på nåt annat och bara måste får ur sej aggressionerna. Dom kanske har haft en skitdag på jobbet. Dom kanske är stressade till barnens baby-rytmik. Dom kanske är arga på frun. (Eftersom det är 99 procent män som står för tutandet.)
Dom enda två som var på hyggligt gott humör var jag och bärgaren. Jag frågade varför folk egentligen tutar så idogt. Han svarade blixtsnabbt:
– Nån har väl tutat i dom att det hjälper.
Det var inte första gången han drog den…
På centralen var det 30 minuter till nästa tåg till Uppsala. Men så upptäckte jag att ett tåg som skulle ha gått för en kvart sen var försenat och gick om fem minuter. Äntligen lite tur i denna i övrigt ganska jävliga dag. Jag hoppade på, tog fram SJ:s app och skulle lösa biljett. Det gick inte. Tåget hade enligt appen redan gått. Jag löste då biljett till nästa SJ-tåg.
– Den här biljetten är inte till det här tåget, sa konduktören.
– Jag vet, men det gick ju inte att lösa till det här tåget.
– Då får du ta nästa tåg.
– Aha. Så när det går ett tåg till Uppsala om 5 minuter och ett annat om 30 minuter, ska jag alltså ta det om 30. Hade du gjort det?
– Du måste ha biljett.
– Jag har det.
– Jag men inte till det här tåget.
– TUUUUUUUUUUUUT!!!!!!!!