Ord är makt. I vissa länder, mina föräldrars hemland Iran till exempel, kan du straffas för att du yttrar dig fel. Något som vi alla borde vara tacksamma för att det inte gäller här. Men tänker vi på de ord vi yttrar? Orden. Meningen. Nej det gör vi inte, vilket är mänskligt. Och det finns en skönhet i det. Att vi kan yttra oss fritt utan att behöva tänka, men vissa ord behöver vi veta mer om och lära oss att radera från minnet.
På väg in till centrum, stressad en fredagskväll stöter jag på en vän jag inte sett på flera år och hennes dotter. Dotterns mamma är från Kenya och pappan är svensk. Jag: mulattbarn är så söta! Med en lugn men allvarlig ton säger min vän: ”Neda du vet att det där är fel att säga det ordet?” Med förvåning ursäktar jag mig och frågar om ordet jag inte alls vet historien bakom. Sedan den dagen har jag aldrig uttryck mig så igen.
Ordet mulatt som jag i flera år använt och som för mig betytt ett barn med mixat ursprung, betyder något annat än jag trott. Ordet kommer från spanskans mulato som i sin tur kommer från det spanska mulo som betyder mula eller mulåsna. En avkomma mellan en svart och en vit person ansågs förr – och än i dag i flera länder – inte som en fullvärdig människa. Förr i tiden var just ens vithet kopplad till status och därför ville man också veta hur mycket ”vitt blod” som fanns i personens kropp.
Jag misstänker att många som läser detta kommer precis som jag bli förvånade över vad de precis läst. Det är inte fel att säga ord som man själv inte hade kunskap om, men lyssna om någon säger åt dig och om du är den som hör ett fel ord, säg till. När jag dagen efter berättade för mina kollegor om meningen med ordet märkte jag att även de inte hade någon aning. Men sedan startades nästa diskussion: så nu måste man vara försiktigt i allt man säger? Där skiljde våra åsikter oss. Frågar du mig, så får du ett enkelt ja. Tänk till en extra gång det kostar inte. Att använda fel ord kan kosta någon onödig smärta.
Det är inte okej att säga n-boll bara för att vi en gång i tiden använde det ordet, ”Men Pippi och Sune använde det, vi är vana.” Eller att använda i-ordet. Radera de orden. Dessa ord är inte är inkluderande. De användes förr i tiden och tyvärr än i dag av vissa för att inte inkludera en viss sorts människor, för att nedvärdera och kränka ett visst folkslag.
Argument som ”men det spelar väl ingen roll om jag säger n-ordet eller i-ordet, det kommer alltid vara någon som tar illa vid sig” håller inte. Även om du inte menar illa och att ordet för dig inte har någon större betydelse behöver du respektera att det har en tyngd och negativ mening för någon annan. I dagens samhälle finns det minoritetsgrupper och personer med annan hudfärg än vit som upplever strukturella ojämlikheter, fördomar och medveten eller omedveten kränkning på grund av sitt ursprung. Sen gör vi alla fel, det gjorde jag genom att använda ett ord som hade en rasistisk mening. Men jag gör inte om det.
Jag minns hur min lärare i retorik alltid talade om ordets mening. Han sa ”att kunna styra sina ord på ett smart sätt har alltid varit källan till makt.” Så som man förr i tiden kunde få folk att lyssna, så som kungafamiljer och större talare använder sig av retoriska knep och tänker på sin publik, så som vältalighetens makt inte är att underskatta borde inte heller vi glömma talets gåva.