Trots trevlig och kunnig personal är det inte svårt att känna av deras ohållbara arbetsmiljö, skriver Neda Ameli som själv insjuknade och lades in på Akademiska sjukhuset före jul.
Hemma hos mina svärföräldrar står lokalradion ofta på och surrar, ibland spetsar jag öronen för att höra vad mina tidigare kollegor på P4 Uppland pratar om. Denna gång hör jag en intervju med Viktor Ekström, avdelningschef på akutmottagningen i Uppsala berätta om den ohållbara överbelastningen och hur akuten befinner sig i ett fortsatt besvärligt läge. Sjukvården har genomgått mycket på kort tid, covid-19, influensa, RS och ett högt inflöde av patienter. Men borde inte vården vara vattentätare än såhär?
Några veckor före jul var det min tur att insjukna och som de flesta jag känner väntade jag in i det sista med att söka hjälp. Detta främst på grund av den långa väntetiden på vårdcentralen, men när min höga feber inte gav med sig var det bara att söka vård. “Vi hade det tufft igår och vi är få på plats, men du skulle behöva träffa en läkare. Jag kan klämma in dig om 30 minuter?” Så sade sköterskan på vårdcentralen och vilken tur att hon klämde in mig för jag skickades direkt till akuten. Jag slapp sitta i det överfyllda väntrummet, men bakom de tunga dubbeldörrarna väntade många långa timmar. Överflöd av upptagna stolar och sängar längs korridorerna och frågande patienter som undrade om när de får träffa en läkare spelades upp som en repig skiva.
På flera håll i landet har man allvarliga brister och nu riktar IVO, inspektionen för vård och omsorg skarp kritik mot akutvården i Sverige. En av de fyra värsta akutmottagningarna i landet är Akademiska sjukhusets akutmottagning. Enligt myndigheten är situationen så pass allvarlig att patienter skadas i väntan på vård. Att pandemin och extrema smittolägen försvårar situationen är förståeligt, men det handlar också om ett olöst grundproblem. Det ska inte ske att patienter som väntar länge på läkemedel riskerar att bli sämre eller att personalen inte får återhämta sig och måste täcka för sina kollegor på deras lediga tid. Det ska inte ske, men såhär ser det ut i verkligheten.
Trots trevlig och kunnig personal är det inte svårt att känna av deras ohållbara arbetsmiljö. Jag som ofta är pratglad pratade en del med de sköterskor som tog hand om mig de dagar jag låg inne. Inte en enda av de kunde förneka de brister och den stress de utsätts för i deras dagliga arbete. Att arbeta med hög stress och press är något jag är van vid inom mitt yrke, men jag kan alltid skoja om att mitt försenade reportage inte kostar någons liv. De kan inte de vårdanställda.
Ett par saker som kan skapa förändring och förbättring är mer resurser och höjda löner. Det är såklart lätt för mig som journalist att skriva och peka ut med ord vad som saknas, men sker det ingen förändring för de anställda och en förbättring för de vårdsökande på akutmottagningen på Akademiska sjukhus i Uppsala kommer detta få allvarliga konsekvenser. Konsekvenser vi inte har råd med. När de vårdanställda nästan skriker efter vad de förtjänar och de vårdsökande inte får rätt vård, när sjukvården är den viktigaste valfrågan hoppas jag att politikerna lyssnar, men också agerar.