Ordet tradition betyder: ”Fast etablerad sedvänja som yttrar sig i regelbundet återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning.”
Ordet nostalgi betyder: ”Vemodig men njutningsfylld längtan tillbaka till något förlorat.”
Och eftersom julen är vår klart starkaste tradition, är det väl inte så konstigt att nostalgin blir som störst just i juletid. Jag går i barndom och tänker på släktingar som numera får äta den himmelska risgrynsgröten.
Jag tänker på pappa som hade ett favoritcitat som han upprepade i runda slängar 269 gånger varje julafton:
– Hurra, hurra, nu är det jul, nu får vi ha kammardörren öppen!
Så var det när han var liten och firade jul i det lilla torpet i Ångermanland. Under hela året levde man i köket och kammaren, men till jul öppnades dörren till salen, och något större mirakel än det fanns inte på denna jord.
Det har hänt en del sedan dess. Idag vadar knoddarna genom drivor av Playstation och drönare och VR-brillor och senaste Iphone 11 PRO för endast 12.990 kr inklusive moms, samt lådan som vi ska lägga telefonen i för att använda den mindre…
Det är fascinerande att se hur det högteknologiska samhället ständigt förkortar livslängden på prylarna. Tänk på hur många gamla ”årets julklapp” som ligger och skräpar i våra förråd eftersom deras korta paradigm är över: CD-spelare, DVD-skivor, internetpaket, videokameror, GPS-mottagare, en hel kyrkogård av förbrukade mobiltelefoner, och fanken vet om det inte var en spikmatta jag klev på när jag skulle kånka upp lådan med adventspynt.
Jag tänker också på farfar. Tänk om min farfar hade fått en Iphone 11 PRO. Han skulle omedelbart ha kastat den i ån. I hans ungdom fanns det en enda telefon i hela byn, och om någon sökte honom på den så visste han att det inte var goda nyheter som väntade. I hela hans liv kom telefonen att betyda DÖD, och kanske var det därför han alltid sprang för att svara när det ringde.
Så nu ska jag fira och ha det härligt med familj och släkt, bli vemodig och tänka tillbaka på svunna jular och döda anförvanter, samt våndas över konsumtionen och de obarmhärtiga klyftorna mellan de som har och de som inte har.
Som jag har gjort så många jular förr.
Nu firar vi med fläsket
som vi fått från julegrisen,
med klappar, gran och rävar
som ses raska över isen
och doften ifrån glöggen
som står puttrande på spisen.
I bästa fall vi stannar till
i våran julpolkett
och tänker på en broder
som är inte fullt så mätt,
och på en ensam syster
som har hamnat litet snett.
Vi önskar de fick sitta med
i julens glada skara,
för tryggare än så kan knappast
någon mänska vara.
Där ligger själva julidén,
tyvärr en tanke bara.