Så var det Alla hjärtans dag. De kommersiella inslaget är välkänt: bjuda en älskling på restaurang – i år kanske hellre köpa hem take-away – eller ge chokladhjärtan till en kär person. Men man kan även visa kärlek via en lapp med snälla ord, romantisk poesi eller varför inte sprida tankar om jämställdhet. Det verkar behövas.
Nyligen släppte Jämställdhetsmyndigheten en rapport som visar att en av fem unga killar (16 till 24 år) tycker att samhället redan är jämställt. Det tycker endast var tjugonde tjej.
Rapporten kändes som ett ovälkommet isvaksbad för mig och kanske även för andra som sätter hopp till yngre killar. Men vi borde inte bli så överraskade.
Inte om man lyssnar på killarnas eventuella förebilder. Samma dag, som siffrorna presenterades i DN, skriver Bengt Ohlsson en rätt diffus krönika i samma tidning om att han anser att somliga svenska filmer blivit ointressanta på grund av Filminstitutets feministmaffia. Bara män ska göra film alltså? Som det var förut.
Någon dag senare använder programledaren David Druid i Morgonpasset på P3 ordet: "Tjejkocken" när han inte kommer på Tina Nordströms namn. Det kan tyckas som en petitess men har någon någonsin kallat Leif Mannerström för gubbkocken?
Nej, så skrattretande beskrivs inte män. Det är kvinnor som får ett genusprefix framför sin titel vilket gör att män framstår som normen medan kvinnor ses som det avvikande.
Spelar det roll? Ja, utan tvekan. Det påverkar våra attityder, inte minst chefers inställning verkar det som.
Nyligen porträtterades Carina Bergfeldt i facktidningen "Journalisten". Hon, som varit SVT:s utrikeskorre i USA under Trumps era och nu tagit över talk-showen efter Skavlan, berättar att hon flera gånger fått stå tillbaka för manliga kolleger.
Till exempel fick hon inte rapportera inifrån hotellet efter massakern på Utöya. Uppdraget hade gått till en manlig kollega som befann sig utanför. Tillbaka på Aftonbladet la hon ändå en text på chefers bord – den publicerades och hon fick Stora journalistpriset.
Bevis för att vi inte är jämställda finns runtomkring oss hela tiden. Men man måste vilja se dem. Att det inte är tonårskillars högsta prio, det fattar jag. Men ni, pojkföräldrar, ni kan väl prata hemma om jämställdhet med era söner. Här är tips på frågor som kan ge intressanta diskussioner: Varför har kvinnor lägre lön än män? Varför är Sverige det enda landet i Norden som inte har eller någonsin har haft en kvinnlig statsminister?