Nej, vi ska inte tycka synd om de arga

Catrin Pihl

Catrin Pihl

Foto: SvenOlof Ahlgren

Krönika2020-01-12 09:50
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Nu lÀmnar vi 2010-talet bakom oss och blickar storögt in i nÀsta decennium. En del drar paralleller till 20-talet för 100 Är sedan och hoppas pÄ att det ska bli lika roligt som dÄ. Efter det första kriget, innan depressionen, dÄ allt verkade vara dans och dekadens. Kan det bli sÄ bra igen?

I min förra krönika försökte jag lyfta framtidstron ett snÀpp. Ni var mÄnga som hörde av er. Tack för alla reaktioner, det Àr alltid sÄ roligt nÀr man fÄr respons.

Alla höll sÄ klart inte med mig i min analys av Sverige som ett gott land att leva i. De senaste Ärens eskalerande vÄld i form av skjutningar och sprÀngningar verkar vara det som sÀtter agendan hos alltför mÄnga.

En snabb och ovetenskaplig analys av alla svar Ă€r att otryggheten, ilskan och pessimismen i första hand bor hos mĂ€n. De anser att jag Ă€r en ”naiv vĂ€nsterbrutta”, " patetisk" och "oförskĂ€md", som inte vill inse att landet Ă€r pĂ„ vĂ€g att falla sönder. HĂ€r finns en och annan kvinna ocksĂ„. Men de flesta Ă€r karlar.

I veckan drog kulturchefen pĂ„ Göteborgs-Posten, Björn Werner, en lans för gruppen arga mĂ€n. Han menade att ”jĂ€mlikhetens hand mĂ„ste strĂ€ckas ut Ă€ven till svettiga, porrĂ€lskande gamers, arga vĂ„ldsverkare i förorten och killar som aldrig nĂ„gonsin fĂ„r en match pĂ„ Tinder”.

Hur den dĂ€r jĂ€mlikheten ska manifesteras Ă€r höljt i dunkel. Kritiken lĂ€t förstĂ„s inte vĂ€nta pĂ„ sig och kan sammanfattas: Det Ă€r inte en rĂ€ttighet att fĂ„ ligga.

Det kan vÀl ÀndÄ inte vara kvinnornas fel att mÀn mÄr dÄligt? Kanske Àr det Tinders? Catja Hultquist i DN föreslog lösningen att avskaffa dating-appen helt. Och alla kvinnor som inte heller fÄr kÀrlek? De hörs inte klaga pÄ samma vis. RÀknas inte de?

Kanske Ă€r det sĂ„ att vi helt enkelt vĂ€ljer den starke framför den svage för att överleva? MĂ€n med utbildning, makt och stor plĂ„nbok vann matchen redan pĂ„ det glada 1920-talet. Slutsatsen kĂ€nns rĂ€tt given. Det kokar ned till evolutionen. 

Jag kan sÀga det redan nu. Jag har ingen lösning pÄ detta. Mer Àn att mÀn som kÀnner igen sig borde ta sig en funderare pÄ hur de beter sig. Testa att byta ut ilskan mot empati, artighet och humor. Det finns faktiskt ensamma kvinnor dÀrute som inte heller fÄr match pÄ Tinder.


”Det finns nĂ„gon för alla, man mĂ„ste bara leta pĂ„ rĂ€tt stĂ€lle”, sa min kloka mormor nĂ€r jag deppade över att de balla killarna i klassen inte sĂ„g mig.

VÀlj kÀrlek före hat, sÄ kanske 2020-talet blir gladare Àn det börjat. Kan det inte bara fÄ vara sÄ enkelt?