Det är mitt på ljusa dagen när ett flertal kvinnor i Uppsala blir sexuellt ofredade. Där de normalt brukar jogga tryggt i Stadsskogen får de nu ta emot ett hårt slag på rumpan av en man som de tidigare passerat förbi. Plötsligt är mannen ikapp kvinnorna och med ett hastigt slag har han lyckats sexuellt ofreda ett flertal kvinnor. Lika snabbt har han tagit deras trygghet ifrån dem. Den trygga skogen där de kunde komma bort från stadspulsen är nu inte längre säker.
Det var snart ett år sedan vi kvinnor i Uppsala blev uppmanade att vi skulle undvika mörka gränder, parker och parkeringar sent på kvällen. Detta för att undvika just det som hände för ett par veckor sedan i Stadsskogen mitt på dagen. Låt det sjunka in. Detta skedde i vår stad. Förövaren slår till precis när han vill, var han vill. Men jag vägrar att bara se på. Inte heller ska du.
Du man som stått och väntat på en oskyldig tjej, en tjej som tagit sig ut i skogen för att vandra eller springa. Hon får sin trygghet tagen från sig, för att, du man tagit dig friheten att ge dig på henne. Jag vill påminna dig att du en gång i tiden föddes från en kvinnokropp. Hur gärna jag än vill tro att du läser och tar åt dig, vet jag också att du inte kommer ta ansvar. Därför kommer jag inte slösa min energi på dig. Utan jag vänder mig till dig. Du som kanske upplevt något liknande, du som inte upplevt liknande men är frustrerad på vad som sker och du som vill förändra. Tillsammans har vi något starkt.
Jag vill skriva till dig, du som behövt bli rädd, rädd för att någon objektifierat dig. För att någon tar sig friheten och utnyttjar din kropp. Du som stått precis som de kvinnorna i Stadsskogen och bara känt chock och frustration. Jag kommer aldrig säga till dig att det inte finns något att göra. Jag kommer inte be dig undvika att röra dig fritt även om nattetid inte är att rekommendera. Men främst så kommer jag fortsätta be dig promenera i skogen. I början kanske du behöver någon vid din sida, en vän eller två. Men sedan ska du aldrig behöva bli rädd för att din ensamhet ska locka fram andras uppmärksamhet. Jag vill be dig om en sak. Berätta din historia. Jag vet att det är svårt, att ta sig själv tillbaka till något man vill glömma. Men gör det. Det finns fler i din sits som behöver höra.
Inom en snar framtid vill jag bli mamma. En stor roll att anta. Jag vill uppmana dig som mamma, våga prata om kroppen om vad som är okej och vad som är aja baja. Jag har inga syskon men hade jag haft hade jag berättat för dem hur det känns när en mans blick klär av mig. Våga berätta för din bror eller syster hur det känns när någon ser på dig som ett objekt. Våga dela med dig högt. De kommer ge dig styrka det kan jag lova. Och minst lika viktigt, ring polisen. Jag vet, ibland känns det som att du hamnar i en hög med papper. Men ju fler som anmäler, desto fler blir vi. Underskatta aldrig gemenskapens styrka.
Men framför allt: Våga vara ute och springa, för du man som lurat bakom ett träd kommer aldrig stoppa mig eller de kvinnor du gett dig på. Vi kommer inte undvika ställen eller tidpunkter. Friheten är din och min. Tillsammans. För när jag får barn, ska de få springa fritt i skogen utan att behöva bli rädda, gå hem sent på kvällen och kunna klä sig precis som de känner för. Jag vill att mitt framtida barn ska få njuta av fågelkvitter och solens sken genom granen, precis som jag. Utan att behöva känna rädsla.