När blev det fel att vara snäll?

Snällheten är baktalad i vår samtid, skriver Jacke Sjödin – och minns lägenheten för 37 år sedan som städades av ren pur snällhet, vilket han aldrig glömmer.

Jacke Sjödin

Jacke Sjödin

Foto: Michaela Hasanovic/UNT

Krönika2023-10-08 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att vara snäll är inget beröm. Att vara snäll är i princip likställt med att vara korkad. Lite naiv. Det finns många uttryck kring det.

– Han är så himla snäll.

– Jo jo, det är korna i Vänge också.

Jag håller inte alls med. Jag tycker att snällhet är en av dom finaste egenskaper en människa kan ha.

När jag fyllde 20 år (vilket är 37 år sen, vilket är en ofattbar tanke, vilket är en plattityd att säga som jag måste säga ändå), bodde jag i en etta på 32 kvadratmeter i Sollefteå. Och på min 20-årsdag var det stor fest i den ettan. Vi var över 40 personer, och då förstår alla trängseln och kaoset. Folk rökte inne, folk drack öl, det var chips och jordnötter och tjo och tjim. Vid 22-draget drog följet iväg till stadens enda diskotek, Gyllene Orren, för att beblanda sej med Sollefteås övriga ungdomsliv, och då påminde den lilla ettan starkt om containern ”Energiåtervinning” på återvinningscentralen. 

Mitt i dansvimlet på discot kommer två av tjejerna från festen, Maggan och Helen, och lånar min lägenhetsnyckel då dom glömt en väska. Senare på kvällen får jag tillbaka nyckeln, och alldeles för sent på kvällen vankar jag hemåt i natten lite 20-årsvinglig, men glad och nöjd med dagen, kvällen och natten. När jag öppnar dörren till min lägenhet är den nystädad och skinande ren. Och det ligger en lapp på bordet: Grattis på 20-årsdagen!

Detta är nog det enskilt snällaste handling jag har varit med om i mitt liv. Det är 37 år sen, men jag glömmer det aldrig.

Jag tänker ofta på det när jag hör folk håna snällhet till förmån för att vara smart, stark, hård och kunna slå sej fram i en tuff värld. Ingen belönar den snälla. Det är naivt att vara snäll i en elak värld. 

Det är samma sak med humor och komik. Många i komikerbranschen strävar efter att vara så jävliga som möjligt. Njuter av att vara elaka. Jag tycker att det är en feg väg till skratt. I min värld har den bästa humorn värme som huvudingrediens. Sen kan man vara vass och satirisk ändå. Det blir bara mer effektivt om du dessutom är snäll.

Och ju mer mörker som väller in, desto mer tänker jag att vanlig, hederlig snällhet håller på att bli en bristvara och dessutom något som allt mer tycks ses som ett tecken på svaghet.

Jag tror på snällhet. Och jag tror inte ett dugg på att det finns nån motsättning mellan snällhet och begåvning. 

Se bara på mej - snäll, smart, snygg och rolig.