En av katterna hade varit borta ett tag. Nästan två veckor. Hon har aldrig varit försvunnen förut. Oro och förstämning i familjelägret. Pappan försöker lugna gruppen. Han hör sig själv utslunga plattityder av typen:
– Hon kommer säkert tillbaka. Hon är nog bara ute på spännande äventyr med vilda jakter över sorkfyllda ängar.
Men en dag ropar dottern på mig och ber mig komma upp till hennes rum. Hon känner en märklig lukt. En lukt av förruttnelse. Jag känner den också, om än svagt. Men jag inser förstås att det mycket väl skulle kunna vara lukt från en dött djur, exempelvis en katt. (Jag är uppväxt i ett hus med döda möss i väggarna, så jag vet en del om sådant…) Vi letar i och runt rummet i alla utrymmen där en katt teoretiskt skulle kunna fastna eller bli instängd. Men sökandet är resultatlöst, som Leffe GW skulle ha uttryckt det.
Dottern går en trappa ner och ropar nu från rummet under hennes rum. Där är lukten starkare. Även jag känner den nu tydligt, och ett obehag griper mig i nacken med en kall, knotig hand. Vad är det jag kommer att tvingas hitta? Vad är det som har hänt henne? Hur ser en katt ut som luktar så här?
Vi rotar i förråd, bakom frysboxar, i ventilationsutrymmen och i prång och lådor. Ingen katt. Vi går ut på gården på baksidan av huset, och där är lukten ännu starkare. Död och förruttnelse.
– Hon måste ligga här nånstans, snörvlar dottern.
Och jag inser att hon har rätt. Men i letandet bland buskar och snår inser jag i en klarsynt sekund något annat. Sherlock Holmes i mig stannar plötsligt upp och tänker att ett kattlik inte borde kunna sprida så stark lukt utomhus. Elementärt, min käre Watson säger jag till dottern, som tittar på mig som på något som den försvunna katten brukar släpa in. Likt en blodhund sätter jag näsan i vädret och börjar gå. Stegen för mig rakt över gräsmattan ned mot grannens hus som ligger snett nedanför vårt. Och jag hör glada skratt från trädgården. Jag ropar med aningen både lättad och medtagen stämma:
– Äter ni surströmming?
Underbara grannen Stig ler med hela ansiktet och höjer glaset:
– Ja! Vill ni vara med?
Två dagar senare kommer katten mycket riktigt hem. Efter spännande äventyr med vilda jakter över sorkfyllda ängar.