Före jul var det rea på leasingavtal för flera olika elbilar. Vi nappade på erbjudandet och har nu ett ettårsavtal på en elbil. Så gjorde många. Hela 19 procent av nybilsförsäljningen var elbilar i december 2020.
Elbilen känns helt rätt och lika enkel att köra som en radiobil på Liseberg. Trycker man på de rätta knapparna tar bilen i princip över körningen helt och hållet även om du måste hålla i ratten för att inte överraskas av en automatisk tvärnit.
Men nu var det dags för det stora testet. Skulle det gå att åka elbil till fjällen där hela familjen skulle bo coronasäkert isolerade i ett eget hus över sportlovet?
I bilhandboken står det att bilen ska kunna gå 47 mil på en laddning men då måste det nog vara solsken, inga vinterdäck och framför allt ingen takbox.
Men drygt 35 mil är inte illa med fullastad bil. Taktiken var förstås att ha fulladdat batteri innan avresa. Men det är inte så lätt som man tror när man bor i ett radhus där samfällighetslagen märkligt nog gör det juridiskt krångligt att investera i laddstolpar i garaget. Vi fick ställa bilen på en nattparkering där det fanns laddstolpe.
Första anhalten på resan blev Bollnäs. Med hjälp av en app blev vi guidade till en hamburgerrestaurangen som skulle ha en laddstolpe. Efter att ha kört runt några varv runt parkeringen gick vi in för att fråga var – men nej, den stolpen har inte blivit uppsatt! Som tur var hade McDonald’s en snabbladdare som var ledig bara några hundra meter därifrån och som gick att betala via sms-funktionen. Och det gick fort. Upp till cirka 80 procents laddning på cirka en halvtimme för cirka 150 kronor.
Vi insåg snart att vi måste fylla på med el ytterligare en gång innan de mer ödsliga milen upp till Funäsdalen tog vid. Sveg blev en perfekt laddpaus. Även här en ledig snabbladdning utanför Ica. Vi hade tur. Olika laddstolpar är kopplade till olika kort och blippar. Till exempel Vattenfalls stolpar kräver registrering och utskick av blipp innan man kan ladda. Det här var lyckligtvis inte en sån. Det är faktiskt obegripligt att det 2021 inte finns ett harmoniserat system där alla kan ladda el när man glad i hågen äntligen hittar en laddstolpe utan att behöva ha blippar eller specialkort. Jag vet att energiminister Anders Ygeman har samlat de berörda aktörerna för att hitta en gemensam lösning. Men hur svårt kan det vara?
Väl på plats i Funäsdalen var livet enkelt. Vi kunde ladda med hjälp av laddboxen från det vanliga eluttaget i huset vi hyrde utan problem och på Ica:s parkeringsplats i byn fanns gratis laddplatser med bra kräm i ledningen. Kändes faktisk lättare att ha elbil i Funäsdalen än för oss i Uppsala. Vilket också förstärker bilden av att elbilen ju faktiskt är ett riktigt bra alternativ för dem som bor på landet. Ladda hemma och få en bränslekostnad på två till tre kronor per mil.
För oss som bor i en samfällighet är det dock fortfarande problem när det gäller laddning. Det är inte bara vi, utan det finns drygt en miljon fastigheter som är del av en samfällighet även om alla inte berörs av gemensamma garage. Naturligtvis borde samfällighetsföreningar ha rätt att bestämma om laddstolpar och avgiftssystem på likartat sätt som de kan äga ett fibernät om föreningsstämman så önskar. Detta borde snabbt kunna åtgärdas av ett uttalande från Lantmäteriet eller en lagändring som ger en generösare tolkning av anläggningslagen om vad en föreningsstämma får besluta om när det gäller teknik som inte var påtänkt när lagen skrevs.
Väl hemma kunde vi konstatera att elbilen bestod provet och att resan till fjällen gick mycket lättare än vi kanske ärligt talat befarat. Om vi nu bara får rätten att ladda el i vårt eget garage kan livet bli lika lätt för oss hemma som det var i Funäsdalen.