Här intill finns en bild på mig, med armarna i kors och bestämd min. Är det verkligen jag? Egentligen är jag ju en ganska tillbakadragen person. Men bylinebilden signalerar motsatsen. Kaxig, självsäker och rätt otrevlig, hur tänkte jag när jag lät fotografen ta den?
Borde tas om tänker jag nu, men då uppstår nya problem. Bilden är flera år gammal och nu har jag blivit både gråare, rundare och rynkigare. Min kära mor - som också var reporter på en dagstidning - vägrade länge byta ut sin bild. Hon ville helt enkelt lura i läsekretsen att hon var mycket yngre än hon var. Jag håller på att bli likadan.
Nyligen hamnade Ebba Buschs vita klänning i debattens fokus. En krönikör tyckte att den var för snygg, för sexig, för vit. Vem lyssnar på någon som ser ut som hon just ställt ifrån sig champagneglaset? Fler än man tror, visar forskningen.
Samtidigt är världen full av kroppsaktivister, men händer det nåt? Jodå, Stina Wollter har ju många följare och det hon säger är rätt och viktigt, men trots allt pepp sitter man ju ändå på kammaren och undrar om man duger.
Som mamma har jag försökt sprida en avslappnad syn. Men det är svårt att bilda front mot grupptryck, ideal och förutfattade meningar. För faktum kvarstår: som ung - och snygg - öppnar sig alla möjligheter. Det finns forskning som visar att vackra människor är mer populära, finner en partner lättare, får högre betyg, bra jobb och högre lön.
Ja, det minns man ju, att snyggaste tjejen i klassen fick populäraste killen. Och reklammakarna måste ha snyggingar på bild, annars vill vi inte handla. Vi är nämligen programmerade att tro att vackert är lika med bra.
Det gäller även politiker. Ett attraktivt fejs ger fler röster, det finns forskning på det också.
Men vad är definitionen på vackert?
Idealen skiftar med tidevarven. På 1600-talet skulle kvinnor vara mulliga och män ha stor mage. På 1700-talet började vi sminka oss och på 1800-talet kom korsetten.
Men mest elände skapade nog Myron när han skulpterade den berömda statyn ”Diskuskastaren”. Antikens närmast ouppnåeliga kroppsideal är ju fortfarande ett mått för många män.
Förklaringen finns en googling bort och stavas symmetri, det vill säga ett givet mått mellan panna, ögon, näsa och mun.
På 300-talet före Kristus fanns, enligt legenden, en grekisk målare vid namn Zexius. Han ska ha letat upp fem vackra unga män, för att sedan bara måla av den vackraste kroppsdelen på dem. På så sätt lyckades han avbilda den fulländade, manliga kroppen. Lite som dagens retuscheringar av reklamkropparna.
Dagens forskare har gjort liknande experiment. Genom att digitalt sätta samman fler ansikten till ett har de fått fram den perfekta symmetrin. Slutresultatet gick hem hos försökspersonerna.
Men vad är det som säger att en snygg politiker har bästa lösningen för landet? Eller att en hunkig kille inte är en våldtäktsman? Här gäller det att ha en kritisk utgångspunkt och tänka en vända till innan man fastnar i ytlighetens och reklamens garn. Med andra ord, låt dig inte luras av ett snyggt fejs.
Mitt i allt finns en tröst för de som fasar för åldrandet. Vi som klättrat upp på högre mark kan luta oss mot annat än utseendet. Självsäkerheten kommer mer inifrån i takt med stigande ålder. Känner man sig trygg i sitt jobb, med sin familj och bland vänner är det enklare.
Kanske kan ni som läst ända hit, ha fördragsamhet med min nuna här intill också. Jag är trevligare än jag ser ut.