Det känns overkligt och svårt att skriva denna krönika. Ett fullskaligt krig i Europa fanns inte på min radar och många med mig är i chock över detta brott som nu drabbar helt oskyldiga människor i Ukraina.
Världen hade inte ens hunnit pusta ut efter coronapandemin och bara ett par dagar efter invasionen påmindes vi om en ytterligare kris som inte tagit paus. FN:s klimatpanel kom med en oerhört allvarlig rapport om klimatförändringarnas konsekvenser. FN:s generalsekreterare var inte nådig i sin kritik; världsledarna har uppvisat en ”kriminell” brist på ledarskap. Och ett mer kriminellt exempel är hur Putin istället för att med alla till buds stående medel försöka bidra till en lösning på hela planetens ödesfråga hittar på anledningar till att starta ett krig som orsakar enorma mänskliga lidanden och tvingar resten av världens ledare att ägna sig åt problem som vi hoppades hörde gårdagen till.
Ett visst hopp finns trots allt i att EU är på tårna och visat oväntad handlingskraft när hela EU:s energipolitik nu måste ritas om och snabbspår måste utvecklas bort från beroendet av Putin och de fossila energislagen.
Ungefär hälften och av den ryska budgeten kommer från export av fossil olja och gas. Även på kärnkraftsområdet är Ryssland en stor spelare och alla de nya kärnkraftverk som börjat byggas i världen sedan 2020 är ryska leveranser, bortsett från de i Kina. Den planerade reaktorn i norra Finland skulle byggas av det ryska företaget Rosatom men har nu av förklarliga skäl stoppats.
Det är inte första gången i historien som stora krig har starka kopplingar till gas- och oljefyndigheter i olika länder. Utbyggnad av sol-, vind- och bioenergi som är mer jämt fördelad mellan världens länder är sannolikt den viktigaste globala fredsrörelsen.
Sverige har kommit långt i jämförelse med andra länder. Bland annat tack vare koldioxidskatten som infördes redan 1991 har behovet av import av Putins olja och gas minskat och 25 procent av alla drivmedel i Sverige är idag fossilfria.
Men nu måste vi alla snabbt bidra till att minska exportintäkterna till Putins krigsekonomi. Genom att effektivisera energianvändningen och bygga ut vindkraften i snabbare takt kan vi dessutom exportera mer el och bidra till att till exempel Tyskland bli mindre Putinberoende de närmaste åren innan vår egen elanvändning förväntas börja öka ordentligt efter 2035.
Det gäller också att skapa ett robust samhälle i vid mening för att stärka totalförsvaret.
Genom att klä taken med solpaneler och installera batterier för energilagring i husen eller i elbilen kan var och en av oss skapa en stötfångare i kris.
Sverige har även möjlighet att bli självförsörjande på flytande biobaserade drivmedel som bland annat skulle kunna försörja det svenska försvarets fordon och flyg vid en konflikt. Trots stora mängder restprodukter från skogsbruket och ett överskott av outnyttjad jordbruksmark dammsuger Sverige i dag världsmarknaden och importerar 85 procent av våra biodrivmedel. Det är inte försvarbart i dubbel mening.
Svenska försvaret bör därför upphandla inhemskt flytande biodrivmedel så att en storskalig inhemsk bioraffinaderifabrik snabbt kan komma på banan.
Pandemin, klimatkrisen och Putins krig gör oss plågsamt påminda om att vi skapat oerhört sårbara samhällen. Nu är det hög tid att utveckla dem.