Livet är fullt av valmöjligheter, men det finns också sådant man inte rår över, som exempelvis det här med grannar.
Få bostadsspekulanter går runt och knackar dörr i grannskapet innan de köper ett nytt boende. Grannarna får man liksom på köpet. I de flesta fall slutar det på ett förträffligt sätt. Den överväldigande majoriteten av mänskligheten är ju både trevlig, tillmötesgående och villig att kompromissa för allas bästa.
Sedan har vi undantagsfallen, när det skär sig rejält. I värsta fall urartar det i en grannfejd som kan få vuxna människor att bete sig som tvååringar i en sandlåda, eller ännu värre.
Jag tänker bland annat på den uppmärksammade fejden som har utspelat sig på fashionabla Djurgården i Stockholm, en plats som väl får betraktas som motsatsen till ett ”problemområde”. Där rispade en granne in könsord i lacken och kletade hundbajs på sin grannes bil, eftersom han ansåg att det inte skulle parkeras några bilar där. Allt fångades på film.
LÄS MER: "Vad är det för fel att drömma om ett nytt kök?"
Relationen med grannar tycks kunna locka fram det allra bästa och värsta hos människor. Man kan dra en parallell till hur det funkar i trafiken. I 99 fall av 100 tar trafikanter hänsyn till varandra. Med tanke på hur många bilister som samsas på våra vägar varje dag så är det faktiskt ett under att allt går så smidigt som det faktiskt gör.
Men rätt vad det är så infinner sig något som brukar kallas för ”road rage”, vägraseri. Någon lägger sig på tutan, en annan höjer pekfingret i luften och en tredje svär så att det osar inne i karossen.
Fördelen med infekterade trafiksituationer är dock att det går att köra därifrån. Man behöver inte träffa sin fiende igen om man inte vill. Bostadens placering går det dock inte göra något åt och att flytta innebär för många att man ger upp, att man accepterar ett nederlag.
Själv är jag beredd att kompromissa med det mesta, fast jag drar en gräns vid rispade bilar och hundbajs. Utsätts jag för det så tar jag hellre nederlaget och flyttar än utkräver hämnd.