Caroline Erkers är legitimerad psykolog och jobbar mycket med patienter som upplever att digital kommunikation ger ångest och oro.
– Hon har en t-shirt där det står: "Mess with me and I'm gone".
Det är min kompis som är inne i en av sina paranoia-loopar. Hon har skickat ett sms till en kompis som inte svarat på hela dagen. Nu har min kompis ångest och gissar vilt bland vidrigheter som kan förklara att kompisen aldrig mer kommer svara. Som bevis på rimligheten i detta nämner hon t-shirten.
– Vad har t-shirten att göra med att hon inte svarar?, undrar jag.
– Att hon är en person som lämnar relationer, och nu lämnar hon mig, säger min kompis tvärsäkert.
Det är ofta vi har den här typen av konversationer min kompis och jag, om på vilket sätt uteblivna sms och mejl pekar på att vi kommer få sparken eller är allmänt hatade av vår omgivning.
Det är som att tekniken gör allt för att vi ska bli riktigt osköna och livrädda. Som det här med att man numera kan dra tillbaka ett sms. Först tyckte jag att det var en bra grej – tills jag av en kollega blev uppmärksammad på att ett återkallat sms kan vara vilken ångrad elakhet som helst.
Den digitala kommunikationen bäddar för problem och jag ställer mig frågan: hur blev vi så här ängsliga?
Caroline Erkers har några svar. Hon är legitimerad psykolog och jobbar mycket med patienter som jag själv, oss ängsliga.
– Jag har många patienter som är just i det här oroliga spannet, men där det är inte på nivån psykisk ohälsa som man kan gå till vårdcentralen och få hjälp med.
Vad är det då som händer i vissa av oss när vi ser att någon läst ett sms men inte svarar? Självklart är det den där gamla hjärnan som spökar. Den som psykiatrikern Anders Hansen jämt tjatar om att den hör hemma på savannen.
Psykologen Caroline Erkers har haft patienter som blivit stressade över att de får färre smileys tillbaka än de skickar.
– Amygdala, rädslohjärnan slår igång. Vår största rädsla är att bli lämnade av gruppen, en evolutionistisk ångest. Det som är så synd är att amygdala inte är så smart, utan drar fokus från frontalloben där vi är kloka och fattar rationella beslut, berättar Caroline Erkers.
I det här tillståndet tenderar vi också att bli beslutsamma och tror att vi måste göra något. Typ skicka ett till sms till den där dejten bara för att kolla att hen inte drunknat i ett träsk tillsammans med sin telefon, vilket är det mest rimliga. Men där säger Caroline: "Nej! Inte agera när man är i ångest-loopen, för där fattas inga bra beslut."
Men hur ska man då göra när man sitter där med sitt obesvarade sms och ångesten stegrar? Det är här pajen kommer in. Det är bara ett av många exempel på distraktion. Man ritar upp en cirkel med åtta bitar i. Sedan ska man börja fylla bitarna med olika förklaringar till varför dejten/chefen/kompisen inte svarar. Då kan den första förklaringen till att chefen inte svarar på mitt mejl vara att jag ska få sparken.
Ofta är det uteblivna sms mer än de man får som ger ångest.
– Men sen måste man komma på fler förklaringar, som att han har haft jättemycket att göra. Och sen får man fortsätta så där tills man skrivit åtta förklaringar och då ser man att det kan finnas hur många andra anledningar som helst som inte är att du ska få sparken. Övningen gör också att vi aktiverar den kloka delen av hjärnan, frontalloben, så att vi drar fokus bort från ångestdelen.
Helst skulle man ju dock vilja att känslan aldrig uppstod. Finns det ett sätt att bli en skön människa som inte läser in faror i återkallade sms? Ja och nej om man frågar Caroline Erkers. På gruppnivå har jag ett svagt case. Kvinnor oroar sig mer än män och har man personlighetstypen neurotisk (du kan googla de andra fyra typerna) så är risken också stor att oron är ens lott. Men det kan bli bättre med åren.
– Vi blir mer självsäkra ju äldre vi blir. Vi har samlat på oss mer erfarenheter så då vet vi att väntan på ett mejl sällan betyder sparken.
När man träffar en människa som har ett kommunikationsbeteende som triggar vår ångest kan man också prata om det med personen, tipsar Caroline Erkers. Då kan man få veta att dejten har ett jobb där hen inte kan svara på sms, eller att chefen alltid är överhopad med mejl.
– Man måste förstå att vi är olika. Vissa svarar direkt och andra svarar alla en gång om dagen. Det här är det bra att prata om. Fråga hur den andra vill kommunicera – men fråga när ni ses, inte på sms. Sällan tycker jag att det finns illvilja i kommunikation.
Men oron är ju inte bara irrationell. Alla jag känner har någon gång blivit ghostade och jag tror inte att de som aldrig hörde av sig igen lät bli för att man glömde ha snacket om hur man vill kommunicera.
Det finns rövar helt enkelt.