En söndag denna pandemivinter är det överfullt på parkeringen vid naturreservatet. Längs vägen, i kurvan upp från Lurbo bro, står det fullt med bilar, och jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om man får möte i backen samtidigt som det är gående, cyklister, eller kanske hästar på vägen.
Här handlar det om människor som kommit hit med det uttalade syftet att bege sig ut för att gå. Men det är på inget sätt unikt med trafikfarliga parkeringar när många vill parkera så nära det går och till varje pris undvika en lite längre promenad.
Vid allhelgonahelgen var jag på väg för att tända ljus vid min mormors och morfars grav på Gamla kyrkogården.
Det är fortfarande höstgrått i luften. Den stora rusningen ligger någon timme bort när det börjar skymma mer, men på gång- och cykelvägen längs Krongatan råder fullt kaos. Parkerade bilar på gräsmattorna, och bilar som kör på cykelbanan trängs med gående och cyklister som har samma mål.
Jag stannar för att ta några bilder och en man i en vit Tesla kör demonstrativt rakt mot mig och stannar inte förrän kofångaren trycker mot benen.
"Flytta på dig", ryter han.
Jag invänder att det är en gång- och cykelbana han kör på.
”Flytta dig annars kör jag på dig”, skriker han.
Tekniskt sett är det något han redan har gjort, tänker jag, och kan inte låta bli att förundras över aggressiviteten.
Han svänger runt bilen som stryker förbi mig och jag knackar lite på framrutan för att få honom att hålla avstånd.
Jag kan konstatera att det i det här fallet är lätt att göra rätt. Även jag tog bilen denna dag och parkerade på en av gatorna i Kungsgärdet, där det är gott om plats, ett par hundra meters promenad från kyrkogården.
Det finns många liknande exempel, när många människor ska till samma plats samtidigt. Några kanske har svårt att gå. Men också bekvämlighet, okunskap eller nonchalans får många att strunta i regelverket när de vill parkera nära. I somras kom larm från flera badplatser där parkerade bilar blockerade räddningsvägar. Vid skolavslutningar används cykelbanor och trottoarer ofta som tillfälliga parkeringsplatser.
Jag ringer upp Anette Eden, arbetsledare för Uppsala Parkerings p-vakter, för att fråga hur det kommer sig att parkeringskaoset har kunnat fortsätta år efter år vid tillfällen när många ska till samma ställe.
Hon säger att målet inte är att lappa så många bilar som möjligt. "Vi har inte fått någon påbackning att titta extra på de här platserna", säger Anette Eden.
Just när det gäller allhelgonahelgen är det dessutom en dag som de ordinarie p-vakterna är lediga, kan hon berätta. Och då är det polisen som sköter parkeringsövervakningen.
Jan Håkansson, lokalpolisområdeschef i Uppsala/Knivsta, säger att polisen inte har resurser för någon rutinmässig parkeringsövervakning. Trafikfarliga situationer kan polisen prioritera, men några klagomål har inte kommit in, kan han berätta.
Jag frågar om bilar på cykelvägen inte är att betrakta som trafikfarligt, särskilt vid ett tillfälle när det är många människor i rörelse. "Det kanske vi ska titta på nästa år.", säger han.
I trafiken är risken att åka fast det som hindrar många från ett trafikfarligt beteende. Man ser det på alla som bromsar in när de ser en fartkamera längs vägen. Men felparkeringarna är en laglöshet där samhället behöver få in klagomål innan man agerar. Och som så ofta är det de oskyddade trafikanterna som hamnar i kläm.