Ibland märker jag att jag börjar blanda ihop det digitala livet med det analoga. Jag börjar får svårt med gränserna mellan cyberspace och köttrymden. Jag har vant mej så mycket vid vissa digitala självklarheter så att jag tror att dom går att applicera på en vanlig analog morgon vid frukostfrallan.
Det vanligaste är att jag vill spola tillbaka livet 45 sekunder för att uppfatta vad som egentligen sades. Som jag ofta gör när jag lyssnar på poddar och något händer som stör min koncentration.
Kanske sitter jag djupt försjunken i min morgontidning (av papper) just när frun materialiseras i dörren med en rask svada av typen:
– Idag ska barn A till tandläkaren14.30, barn B har träning 18.00, jag har zoom-möte mellan 16.23 och 19.47, kan du handla avokado, gojibär, chiafrön, groddar, friterad ekologisk tofu, piri piri och sesampasta?
Det är då jag rent instinktivt petar upp läsglasögonen i pannan och trevande börjar leta efter knappen där man kan hoppa tillbaka 15 sekunder åt gången för att repetera budskapet några gånger. Men så inser jag att jag för stunden befinner mej i den verkliga världen där sådana knappar tyvärr inte existerar. Än så länge. Men jag kommer att stå först i kön när dom börjar saluföras.
Pausknappen saknar jag också. Ofta i argumentationer med folk. Jag är så patologiskt konflikträdd att jag får messmörshjärna så fort det ska argumenteras om nåt.
Som när en gubbe i en fet mercedes skällde ut mej för att jag gav 20 kronor till en tiggande kvinna utanför Gränby Centrum. Han drog ner rutan på sin nytvättade fula bil och fräste:
”Fattar du inte att det bara kommer fler och fler om du och alla godhetsknarkare fortsätter att göda dom med pengar??”
I såna lägen stannar hjärnan på mej. Jag stod där som en nutida variant av Torbjörn Fälldin och fick inte fram ett ord mer än ”öh... öh… öh…” medan gubben triumferande gled iväg med en fart som tydligt indikerade att jag sabbat stora delas av hans dag samt att han vunnit konversation med 10 – 0.
Om jag då hade haft en pausknapp och kunde frysa tid, så skulle jag i lugn och ro kunna processa situationen och sedan ge gubbjäveln en genomtänkt utskällning. Troligen på rim!
Hörrödu din gubbajävel,
sluta med ditt gubbaskrävel!
Stick iväg med din mercedes
och din uppsyn likaledes!
Vänd en stund på perspektivet,
utan rika gubbe-livet.
Om du satt som en av dom,
kanske såg du allt tvärtom…