Ibland blir man idiotförklarad, ibland tillrättavisad, en siffra eller bokstav kan vara fel. Andra gånger skickar ni läsare supersnälla mejl med beröm. Nyligen kom ett mejl som var både snällt och fascinerade, men jag fick lite på moppo och skämdes. Därför bad jag avsändaren Ulf om lov att få publicera mejlet och det kommer nedan. Först en kort summering av krönikan som han reagerade på.
Med anledning av att coronakrisen blottat hur år av besparingar inom äldreomsorgen gett förödande konsekvenser, skrev jag om fenomenet robothund som ett avskräckande exempel på hur personal kan ersättas av teknik för att spara pengar. Jag tillade att jag inte ville ha en japansk robothund med falskt lurv och ögon av glas på ålderns höst.
Och nu kommer Ulfs mejl, så här skrev han: "Jag log för mig själv och tänkte på hur olika livet levs av oss människor. Jag hade för en dryg månad sedan köpt en japansk robotkatt med lurv och ögon av glas till min gravt dementa fru, som sitter i en rullstol på ett äldreboende och inte längre kan tala. Ingen försöker stimulera henne på något vis nu när det är besöksförbud, annars är jag där varje dag en stund. Katten jamar bland annat vid beröring och kan blinka med sina ögon och rör sig som en riktig katt som sträcker ut sig i knät eller på golvet. Min fru har plötsligt fått något att ta hand om, att klappa och smeka och gosa med. Så fort den jamar tar hon upp och kramar den. Så starka effekter trodde jag inte att en sådan “leksak” skulle ha. Nu upplever hon att katten bryr sig om henne och då känner hon tillfredsställelse. Det kanske även Du skulle göra i liknande situation?"
Alldeles säkert skulle jag det, Ulf. Dina ord gick rakt in i mitt hjärta. Du gav mig en verklighet utöver min fantasi. Hädanefter ska jag inte skriva ett ont ord mer om robotdjur. Tvärtom, jag kommer önska mig ett eget den dagen då jag inte längre är kapabel att ta hand om mig själv och livs levande djur.
Men fortfarande anser jag att robotar inte ska ersätta människor av kött och blod. Och precis som Ulf skriver så saknar hans hustru stimulans från människor. Idealet hade varit om hon och andra i hennes situation haft personal med tid för både omsorg och aktiviteter, och robotdjur som grädde på moset.