Hur kan det vara 25 000 människor i säkerhetskontrollen och samtidigt så fullständigt ekande tomt i ett P-hus bara några hundra meter därifrån?
10 minuter.
Jag förbannade min bilverkstad som hade kollat batteriet och sagt att det var okej. Det behövde bara laddas. Så jag laddade det. Och nu stod jag här med en bil som hade självdött. Jag kände frustrationen pulsera så att blodådrorna i tinningarna kryllade som daggmaskar i en lövhög om hösten.
18 minuter.
Jag försökte ägna mej åt kognitiv jämförelsetröst. Ta det lugnt Jacke, det finns dom som har det värre än att stå med en död bil i ett tomt P-hus.
Det hjälpte inte. Just nu hade jag det värst.
24 minuter.
Daggmaskarna i tinningarna höll på att trycka sej rakt igenom huden. Som när Alien pressar sej igenom magen på Kane. Jag försökte tänka på annat. På om jag ska sätta morötter eller rödbetor i landet i år. På om tiden är rund eller linjär. På varför det bara finns ett konkurrensverk.
33 minuter.
Jag scrollade förstrött i mobilen. Paludan ville demonstrera och bränna böcker igen. Jag blev sju gånger så upprörd som jag hade blivit i en normal stund. Ignorera den där jädra Paludan! Det enda han vill ha är ju uppmärksamhet. Då ska vi väl inte ge honom det. Eller så borde vi protestera på nåt smartare sätt. Kanske genom att sjunga en liten glad sång för honom. Jag började nynna på melodin: ”Törnrosa var ett vackert barn…”
Paludan, han var inte klok,
inte klok, inte klok,
han ville bränna upp en bok,
upp en bok.
Han vill blott ha uppmärksamhet
märksamhet, märksamhet,
som liten fick han inte det,
inte det…
42 minuter.
Jag avbryts i min sång av att jag hör en bil starta i andra änden av våningsplanet. Käglor av strålkastare. Ljuset! Jag ser ljuset!!! Och så händer det. Jag möter frälsaren. Tänk att det skulle ske i ett öde P-hus på Arlanda. Frälsaren kommer en i vit Ford, han har gloria, han heter Lennart och är från Arboga. Han stannar. Han skrattar. Vi skrattar tillsammans, jag och Lennart. Med ett vänligt leende ställer han sin vita springare nos mot nos med min röda döda djävul, och vips har vi skapat liv. Ett mirakel har skett. Jag hindrar impulsen att kasta mej om halsen på honom. Lennart bara vinkar med sin underbara lilla Arboga-hand och försvinner ner genom P-husets spiralväg.
För vissa är frälsaren Jesus från Nasaret. För mej är det Lennart från Arboga.