En sak som skrämmer mig i det nya medielandskapet är att små minoriteter ibland tror att de är en kraftig majoritet. Jag minns en intervju med en man som var med och stormade Kapitolium där han uttryckte att han var övertygad om att han räddade landet och att en bedövande majoritet av amerikanerna var på stormarnas sida.
Så kan det förstås bli när man söker information på ställen där hundra procent tycker som man själv tycker. Även om de hundra procenten i själva verket är en försvinnande liten minoritet.
Läskigt, alltså.
En annan sak som skrämmer mig i det nya medielandskapet är att anfall tycks vara bästa försvar. ”Allt är en påverkanskampanj” dundrade Jimmie efter Kalla Faktas avslöjande. Jag väntar på att han ska säga att det var en påverkanskampanj att den där riksdagsledamoten sjöng Ausländer raus på SD:s valvaka också.
En tredje sak som skrämmer mig är kombinationen av dessa två ovanstående skrämmande saker. Att dundrandet om påverkanskampanjer får människor i filterbubblorna att tro att det är nåt som de allra flesta faktiskt tycker.
Den amerikanske lobbyisten Roger Stone (som jobbat med alla från Nixon till Trump) har ett politiskt mantra: ”Attack, attack, attack! Aldrig försvar. Erkänn ingenting, förneka allt! Organisera en motattack!”
Den typen av politisk argumentation får mig att gå rakt åt andra hållet. Helt oavsett var politikern står ideologiskt. (Vem kan exempelvis glömma Bosse Ringholms papegojbeteende på presskonferensen om Inga-Britt Ahlenius??)
Om jag vore mediastrateg (Gud förbjude) skulle min övertygelse vara det omvända. Jag skulle säga tvärtom på min strategikurs.
Vem är det som har tutat i politiker att de aldrig får erkänna att de kan ha fel? Vem är det som har fått dem att tro att det visar svaghet? Och vem har fått dem att tro att visad svaghet skulle vara en svaghet?
Tage Danielsson skrev i sången ”En glad amatör” följande om politiker:
Ge mig hellre en glad amatör,
en som inga strategiska utspel gör,
som kan vara spontan,
säga "Det var som faan"
och kan tveka som människor gör.
Jag håller med Tage helt och fullt. Jag attraheras mycket mer av den som kan vara mänsklig och tveka och erkänna fel än den som dundrar att allt är etablissemangets eller medias försök att påverka och förvanska.
Men eftersom det så ytterst sällan görs är det givetvis jag som har fel …
PS. Denna text är väl i konsekvensens namn troligen en del av påverkanskampanjen. Läs den inte.