”Det känns som att kommunen ser mig som en siffra i en kolumn, inte som en människa. Någon som bara kostar pengar."
Så sa Elsa under ett av alla våra möten denna höst.
Ja, tänk dig själv. Du blir våldtagen av en hemtjänstman som fått jobba kvar trots att du larmat om att han blottat sig. Efter våldtäkten blir du utestängd från kommunens utredning om fallet, blir bortviftad när du undrar vad som hände med ditt larm och får inte veta om mannen stängts av eller kan komma tillbaka. När du till slut får hjälp att prata med psykolog får du själv betala denne. Och till råga på allt ber inte kommunen dig om ursäkt förrän hela Sverige stormat.
Många har nog undrat varför ingen på Stadshuset så fort Elsas fall blev känt kavlade upp ärmarna och sa: "Nej, nu åker vi hem till Elsa med mössan i hand och en präktig ursäkt. Nu skiter vi i byråkratiska regler som av obegriplig anledning låter oss lägga tiotusentals kronor på psykologstöd till våra anställda – men inget till kvinnan som blev våldtagen, som vi hade i uppdrag att ge vård och skydda."
När Elsa trädde fram i UNT gav hon röst åt kvinnor som utsatts för sexövergrepp och lyfte därmed bort mycket av skammen. Hon kom också att bli en frontfigur för en äldre generation som samhället tycks ha glömt. En röstsvag grupp med låg status – trots att det är deras insatser som gör att du och jag i dag får leva i ett välfärdssamhälle.
Elsa är långt ifrån den enda som blivit ignorerad.
UNT:s granskning visar att de två män som pekats ut för våldtäkter i kommunens respektive det privata bolaget Förenade cares hemtjänst även tidigare har utretts för sexbrott inom hemtjänsten. I bägge fallen bedömdes kvinnorna vara förvirrade eller dementa. Och i fallet ”Siv”, som även hon modigt berättat i UNT om sexövergrepp från hemtjänstmän, gick chefen på semester i stället för att ta itu med larm om att Siv var utsatt. Uppsala är inte unikt: vår kartläggning visar att sexbrott mot äldre sker i hela Sverige och att kommunerna i sina utredningar av sexbrotten tenderar att glömma bort just offret.
Tänk om det i stället för äldre hade handlat om barn. Att en fyraårig flicka berättat att pedagogen visat snoppen, men att förskolechefen inte gjort något – och att flickan några månader senare blir våldtagen av pedagogen. Efter våldtäkten gör han mellis åt flickan, för hans jobb är ju att ta hand om henne. Precis så som Elsa berättat att hemtjänstmannen gjorde efter att han våldtagit henne: bredde henne en smörgås, eftersom han hade morgonpasset.
Jag tror att vi är många som den här hösten förstått hur utsatta våra äldsta medborgare är. Och vilket personalkaos som råder inom äldreomsorgen.
När man anställer till hemtjänsten har många kommuner – däribland Uppsala – inte ens kollat brottsregistret. Detta trots att det handlar om värnlösa personer som ska ta emot en okänd person i sitt hem. Det är svårt att tänka sig en mer utsatt situation. Och det är inte svårt att förstå att detta kan locka personer som utnyttjar utsattheten.
Kanske har kommunerna inte orkat (eller velat) tänka på detta, fullt sjå som de har att ens hitta folk som vill ha jobben. Hemtjänstanställda själva berättar om kollegor som varken kan något om vård eller byta en blöja och i vissa fall förstår livsfarligt lite svenska. "Det känns som att de tar in folk direkt från gatan", som ett fackligt ombud uttryckte det.
Jag själv har nog också varit blind. Visst har jag hört om stressade villkor inom hemtjänsten och om missförhållanden på äldreboenden. Men det var först när Elsa – och sedan även Siv – berättade som jag fick ansikten på äldres utsatthet och därmed förstod den på allvar.
Ni läsare har fördjupat bilden. Vi har fått hundratals arga och uppgivna mejl och samtal under vår granskning i höst. Anhöriga som berättar om hur deras mamma eller pappa far illa. Personal som själva inte vill bli gamla här. Personer med erfarenheter från hemtjänsten för 30-40 år sedan, då det fanns tid att stanna kvar och småprata och till och med gå på bio med ensamma äldre.
Efter den här hösten är det slut-blundat. Elsas vittnesmål har tvingat Uppsalas politiker att fatta en rad åtgärder för att göra äldreomsorgen tryggare. Och för ett par veckor sedan meddelade regeringen att det borde bli obligatoriskt att kolla brottsregister när man anställer till äldreomsorgen.
Tack Elsa för ditt mod att berätta. Du gav röst och ansikte åt en generation vi ignorerat – förlåt oss!