När jag blev dumpad i snön i ett vindpinat Skyttorp

Tågresan från Tierp till Uppsala blev en annorlunda upplevelse genom ett snödränkt och blåsigt uppländskt landskap – som slutade med att jag blev avkastad i en snödriva i Skyttorp av tågbolaget.

Kjell Sjöberg i ett vindpinat och igensnöat Skyttorp.

Kjell Sjöberg i ett vindpinat och igensnöat Skyttorp.

Foto: Kjell Sjöberg

Krönika2022-02-22 11:45
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Planen var att på måndagen ta UL-tåget 15.10 från Tierp mot Uppsala. Runt klockan 16 lämnar tåget stationen Tierp efter diverse elproblem. 

Efter en aningen hackig resa är tåget framme i Skyttorp knappa timmen senare. Då utbryter frenetisk aktivitet med stora spett bland tågpersonalen för att få bort den is som gjort att tågdörrarna inte går att stänga.

Helt plötsligt kommer beskedet i högtalarna: "Tåget måste utrymmas av säkerhetskäl och alla resenärer måste gå av här i Skyttorp." Enligt tågpersonalen får inga passagerare åka med ett tåg om dörrarna inte fungerar ordentligt. 

På ett par minuter har tåget evakuerats och stor som liten, ung som gammal, gravida och djur hade kastats av.

Helt plötsligt står hundratals personer i snödrivor i det öppna landskapet på plattformen i Skyttorp och funderar hur de ska ta sig hem samtidigt som de letar efter skydd mot de kraftiga vindbyarna i området. Enligt SMHI blåste det 15,8 sekundmeter på måndagskvällen i Skyttorp. Det var kallt – jag lovar.

Beskedet från tågpersonalen var att nya tåg snart var i antågande som skulle tas oss till Uppsala. Kort därefter rullar det tomma tåget mot Uppsala.

Tåget 17.12 dök inte upp, inte heller det 17.18, 17.24 eller 17.38. Därefter slutade informationstavlan på plattformen att fungera. Efter ett par timmar kom ett tåg och tog med sig de som skulle till Uppsala. De som reste tur och retur Uppsala–Gävle glömdes dock bort och fick lösa resandet själv. 

Jag och några till letade oss ner i en cykeltunnel för lite vindskydd medan andra stod tappert kvar på plattformen och hoppades att ett nytt tåg skulle dyka upp.

Jag hade lite extrakläder i en väska som jag tog på mig för att hålla kylan borta. Passade även på att låna ut en blå fleecetröja till en frusen baskettjej som var på väg till träningen i Uppsala. 

Efter en stund öppnade Svenska kyrkan sina lokaler och i sann diakonianda bjöd de in alla som ville på något varmt att dricka. Kyrkan höll öppet sina lokaler till klockan 22.10 för de strandsatta.

Själv sänder jag en tacksamhetens tanke till Erik från Vänge som åkt till Skyttorp för att hämta sin dotter. Han erbjöd mig och ytterligare en person plats i sin bil till Uppsala – något som jag är mycket tacksam för. Medmänsklighet är fint – men det vore trevligt om tågen gick också.