Med enkla knep kan man förlänga sin hälsa, utan att var asketisk gällande exempelvis vad man äter.
De som känner mig väl vet att jag är en seriös så kallad biohacker. Jag gör väldigt mycket i min vardag för att optimera mitt så kallade health-span, det vill säga antalet friska och funktionella år. Min biohacking bygger på vetenskapliga artiklar som beskriver de senaste hypoteserna, kliniska prövningar och djurförsök inom området som på engelska kallas geroscience eller longevity science. Detta område har genererat hela fem nobelpris i medicin sedan 2002.
Jag tillämpar sedan de mest övertygande resultaten av forskningen på mig själv. Detta är både min hobby och min livsstil och den passar bra för en forskare som är tränad i att läsa och tolka forskningsresultat, och som även kan analysera vari bristerna i ett forskningsprojekt ligger. Jag har alltid varit väldigt resultatstyrd och har inga som helst problem att till exempel följa ett tufft träningsschema eller ett visst sätt att äta om jag är övertygad om att detta kan ge det utfall jag önskar.
Jag har tillräckligt många ”normala” vänner och familjemedlemmar för att veta att de flesta inte skulle orka, våga eller vilja göra allt som jag gör. Den som trots detta är intresserad av att lära mer kan alltid börja med att läsa ”Lifespan: Why We Age--And Why We Don't Have to” som nyss också kom ut på svenska. Boken är skriven av David Sinclair, professor i genetik på Harvard och chef för universitetets center för biologi och åldrandeforskning.
Hade jag velat veta allt jag vet i dag när jag var 18 år? Både ja och nej! Om jag hade vetat hade jag definitivt gjort andra livsstilsval än jag gjorde då, men samtidigt var det kanske skönt att bara leva i en relativ okunskap? En sak jag dock definitivt hade önskat, var att jag som ung vuxen hade haft tillgång till Instagram och kunnat följa biokemisten Jessie Inchauspé, den så kallade ”Glucose Goddess”. Ingen har som Jessie, med enkla bilder och diagram förklarat för en hel värld av tonåringar och deras föräldrar hur de kan minska sin akne och psykiska ohälsa, förbättra sin sömn och öka sin energi utan att vara det minsta asketisk. Med bas i solid vetenskap visar hon hur man, bland annat genom att ha koll på ordningsföljden av det man äter och genom att lägga till, istället för att dra ifrån, kan optimera hur man mår. Det hon presenterar på Instagram och även i sin bok "Glukosrevolutionen" överensstämmer dessutom med forskningsfynden inom geroscience. Det är med andra ord superenkelt att fokusera på ett välmående i ungdomen och samtidigt bädda för ett långt, friskt liv utan att bli nördig som jag.
De flesta barn och ungdomar använder Instagram och liknande plattformar dagligen. Detta skulle till exempel biologi- och hemkunskapslärare kunna utnyttja tänker jag. Kunskapen på Jessies konto och även i många andra vetenskapliga influencerkonton förmedlas ofta mer pedagogiskt än i många läroböcker.
Det finns både etiska och demokratiska aspekter kring geroscience som debatteras och såklart finns inga garantier för framtiden. Sjukdomar och olyckor drabbar också den som gjort allt ”rätt”. Men jag är övertygad att epidemiologiskt skulle bara en liten kunskapshöjning på individnivå kunna få en stor positiv samhällseffekt. På köpet drar dessutom den som tillämpar denna kunskap några extra lotter där vinsten kan bli fler friska år.