Som flera andra har jag börjat kallbada i vinter. Inte tack vare ismannen Wim Hof, som har världsrekord i långt isbad, eller Instagrambilder på vänner i baddräkt och mössa. Nej, det som fick mig till bryggan vid Alnäs för isvaksdopp var referenserna i Maria Borelius trilogi om hur en antiinflammatorisk livsstil med rätt mat, träning, vila, kallbad och förundran skapar ett friskare och längre liv.
All tid hemmavid under det gångna året har givit mer utrymme för just eftertanke och förundran. Själv har jag lyssnat på 62 ljudböcker under kvällspromenader de senaste tolv månaderna. Till exempel gav boken Untamed av Glennon Doyle en aha-upplevelse om hur kriser leder till utveckling. Istället för att känna rädsla kan vi välja att lita på att processen genom krisen tar oss till ett bättre och mer insiktsfullt läge än innan.
För att inte tala om ”The Code Breaker” av Walter Isaacson. Den fyller mig just nu med förundran över hur enskilda individers önskan om att förstå hur livet på jorden uppstod har lett till de genetiska verktyg vi nu hoppas ska kunna utrota många svåra sjukdomar. Medan bokens huvudperson analyserade strukturen till den viktiga RNA-molekylen och sedan utvecklade gensaxen, har andra fokuserat på att ta fram RNA-baserade terapier och vacciner.
När nu covid-19-vacciner från Pfizer/BioNTech och Moderna sätts i miljontals armar är det första gången mRNA-tekniken används i större skala på människor. Förhoppningsvis banar det väg för den myriad av RNA-baserade behandlingsmetoder som just nu tas fram.
Vägen är vidöppen för cancervacciner och precisa behandlingar av metabola-, blod- och autoimmuna sjukdomar som exempelvis Multipel skleros (MS). Dessutom även för behandlingar för det vi alla utsätts för: åldrande.
Vi förstår inte åldrandeprocessen fullt ut men vi vet att förkortningen av telomererna, de yttersta ändarna på våra kromosomer, är en viktig faktor. Nyligen tog forskare vid Houston Methodist-sjukhuset fram en metod där RNA-terapi kan motverka telomerförkortningen i celler hos barn som lider av sjukdomen Progeria. Progeria är en ovanlig sjukdom som gör att kroppen åldras allt för fort. Steget från detta till en föryngringskur för alla oss andra är gissningsvis inte så lång, nu när vi har accepterat att få nanopartiklar med mRNA injicerat i våra kroppar.
Vad kan mRNA-tekniken göra som andra mediciner inte kan? Svaret är precision. Med ett skyddande lager av fettnanopartiklar tar sig mRNA in i våra celler för att tillverka exakt det protein kroppen behöver. Det har nästan inga andra effekter i kroppen, och därför blir biverkningarna minimala. Detta skiljer sig från de flesta traditionella läkemedel som antibiotika och cellgiftsbehandlingar, som tyvärr för med sig ovälkomna effekter.
Jag längtar otåligt efter att en ljus värld ska öppna sig efter krisen och hoppas på fortsatt iskalla vindar så att vattentemperaturen tillåter mig att hålla kroppens inflammationer i schack medan jag väntar på min dos av nanopartiklar med mRNA i armen!
Detta är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.