Och för två år sen lyckades jag, som en del i denna dröm, övertyga min man om att skaffa höns. Barnen, som helst vill ha en hel djurpark, var snabbt med på tåget.
Att ha en dröm om att komma närmare maten är jag långtifrån ensam om. Det insåg jag när jag pratade med Emil Sandström, universitetslektor i landsbygdsutveckling på SLU. Hans forskning visar att det pågår en grön våg i Sverige, där alltfler vill utöva självhushållning. Och att skaffa höns är en del i detta.
Med alla övertygade satte vi igång med förberedelserna. Vi läste på om Jordbruksverkets regler, åkte på hönsmarknad, köpte hönshus, byggde hönsgård och anförskaffade vatten- och fodertråg, innan vi kom hem som lyckliga ägare till fem höns och en tupp.
Vi valde raserna Orpington och Silveruddsblå. Orpington är en stor och lugn ras som lägger bruna ägg, medan Silveruddsblå är små och betydligt flygigare i sitt sätt och värper gröna ägg.
Vi fick snabbt erfara att hönsen själva går in för att sova när det skymmer. Så, så långt inga bekymmer. Silveruddsblå satte sig också ”lydigt” för att sova på sittpinnarna vi fixat.
Orpingtonhönsen däremot ville inte sitta på någon pinne, inte ens när vi sänkte lägsta pinnen till golvnivå. De sover i en klunga på golvet med tuppen ytterst som skydd.
Sandbadet vi ansträngde oss för att fixa använder de inte. Däremot tvättar de sig mer än gärna i barnens sandlåda.
Till mitt förtret visade sig hönsen vara lika förtjusta som jag i våra planteringar. Hallon har en strykande åtgång och smultronplantor och nyplanterade blommor krafsar de snabbt bort. Många gånger har jag hittat dem i mina pallkragsodlingar. Turligt nog har vi stor tomt och har kunnat hägna av en egen del där de går fritt.
Att inte ha dem fritt känns inte som ett alternativ. Det är rofyllt att se dem gå runt och sprätta (när de håller sig på rätt plats). Även barnen har fattat grejen och skojar om att de tittar på höns-TV.
Något jag inte heller hade räknat med är att hönsen bajsar i både mat och vatten och puttar omkull kärlen. Nu är vi inne på vår fjärde vatten- och foderautomat. Vi har äntligen hittat en högre stadig variant som står pall för både knuffar och bajs.
Att skaffa höns blev inte riktigt som jag tänkt, men väldigt bra ändå, och det är nu en naturlig del av vårt liv. Att kunna hämta egna ägg från hönshuset är en speciell känsla. Så mycket mer lokalproducerat kan det inte bli.