En höstpromenad med en "vetenskaplig vän" är precis vad Maria Strømme behöver. Och i Uppsala är chansen god att skaffa sig tröst hos välutbildade kontakter.
Enligt många självhjälpsböcker kan vi välja vilka tankar vi tänker och således hur mycket lycka och trygghet vi känner. Det ligger säkert något i detta för den som kan styra sina tankar. Själv är jag urdålig på det. Min hjärna går ständigt på högvarv för att analysera det jag tar in från dagstidningar och tv, vetenskapliga tidskrifter och möten. Och jag tänker ofta att de senaste tre åren radikalt har ändrat vårt kollektiva psyke. Aldrig tidigare har man mer eller mindre samtidigt upplevt pandemi, krig, hotfull världs- och privatekonomi, samt en stegrande klimatkatastrof som initierar utveckling av tekniska lösningar för att vi ska kunna överleva på Mars.
Vi behöver tveklöst tröstas! Jag skulle tröstas bäst om jag regelbundet kunde få gå en promenad eller dricka en kopp kaffe med exempelvis en världsledande historiker, nationalekonom, östeuropaforskare, virolog, psykolog, eller filosof. Inget slår den tröst jag hittar i vetenskapliga vänner ("VV") för att hantera en synnerligen oförutsägbar framtid.
Sommaren 2020 drabbades en som står mig nära av komplikationer efter covid-infektion. Viruset var nytt. Det fanns ingen vetenskaplig evidens kring behandlingsmetoder. Man prövade sig fram. Under denna sommar fick jag två nya VV, en ledande immunolog som en av mina kollegor introducerade mig för, och en disputerad läkare med starkt intresse för detta nya virus. Under sommaren höll vi tre, nästan på timmesbasis, tillsammans koll på forskningsfronten inom mekanismerna som orsakade olika covid-komplikationer och vilka behandlingar som testades på sjukhus globalt. På så vis kunde vi hjälpa den drabbade med att få rätt typ av undersökningar och med att ge varandra tröst i en oviss och skrämmande tillvaro.
Detta tänker jag på i dag när jag får en ständig ström av e-post, brev och telefonsamtal med frågor om nya nanoteknologiska behandlingsmetoder för cancer och nervskador och när folk, på olika sammankomster och fester, vill prata om hur mitt vetenskapsområde kan användas för att lösa olika problem de brottas med privat eller professionellt. Då vill jag vara en bra VV, hitta relevanta kliniska studier för de sjuka och svara med så mycket fakta som jag kan till den som letar efter nya lösningar. Att hjälpa och trösta med kunskap känns inte bara gott för mottagaren utan också för avsändaren. När vi delar kunskap baserat på granskade vetenskapliga resultat bidrar vi dessutom till en utveckling baserat på fakta. Således, tveka inte att dela med dig av det senaste inom ditt område när din omgivning frågar!
Enligt SCB är 43 procent av Uppsalaborna mellan 25 och 64 år högutbildade. Här finns med andra ord bra förutsättningar att hitta en VV.
Förresten har det nog alltid varit komplicerat att vara människa, också utan pandemi och hotande tvångsförflyttning till Mars. Det påminns jag om när jag läser årets litteraturpristagare Annie Ernauxs böcker. Hon hade behövt en VV att hålla i handen både 1958 och 1963 när händelserna kring "En flickas memoarer" och "Omständigheter" utspelas tänker jag, och tar en kvällspromenad med The Arks "It takes a fool to remain sane" på högsta volym i hörlurarna.