Jag har börjat plastbanta. Det är inte så radikalt som det låter och någon större livsstilsförändring har det ännu inte inneburit men bara att ha börjat känns som ett steg framåt. .
Nästan 60 procent av hushållens plast samlas in idag och användningen av plastpåsar har minskat med cirka 60 procent sedan i maj 2020. Bra gjort svenska folk – men vi kan än bättre! Just plastpåsar är kanske inte Sveriges största miljöproblem och vi vet inte i dagsläget hur mycket mer papperspåsar det blivit istället, men om alltfler människor tar med sig egna kassar till butiken så är det ändå ett litet steg på vägen i rätt riktning.
Den viktigaste skillnaden hemma hos oss är att man tydligt ser matresterna i kylskåpet när de ligger i glasburkar istället för plastburkar, något som minskat matsvinnet dramatiskt. Att använda mer metallskålar i köket känns också rejälare både för hälsa och klimat.
Plast är ju på många sätt ett fantastiskt material med tillsynes oändliga användningsområden. Problemen är att det tillverkas av fossil olja och riskerar att hamna i naturen när den har använts färdigt. En viss del av plasten kan återvinnas. Petflaskorna snurrar runt i systemet och viss plast kan bli parkbänkar eller fleecetröjor. Men det är bara 15-20 procent av förpackningsplasten som går den vägen. Och eftersom kvaliteten i plasten sjunker för varje varv går den till slut inte att återvinna längre. Därför blir slutstationen för det mesta av plasten att den eldas upp i våra värmeverk så att åtminstone energin återvinns. Det orsakar då utsläpp av koldioxid. Förbränning av fossilt avfall, vilket till största delen utgörs av plast, orsakar nära 3 miljoner ton koldioxidutsläpp vilket motsvarar mer än 5 procent av Sveriges totala utsläpp. Det effektivaste sättet att komma till rätta med dessa idag är helt enkelt att minska användningen och öka utsorteringen av plast för återvinning.
Men kanske blir det annorlunda i framtiden. Plasten skulle i praktiken kunna vara 100 procent cirkulär om vi får till en dramatiskt förbättrad insamling och satsade på att bygga upp ”plastraffinaderier” där plasten kan brytas ner på molekylnivå och därmed göra det möjligt att rensa bort farliga ämnen och producera helt ny plast. Plasten skulle likt stålet kunna cirkuleras gång på gång utan att tappa i kvalitet.
Drömmen vore ju att helt stänga av inflödet av fossil olja till plastindustrin så att i princip all plast (inkl biobaserad plast)) som inte kan återvinnas på det traditionella sättet kan gå till ett ”plastraff” så att kretsloppet sluts.
Det finns så klart stora utmaningar även med denna teknik. Det kräver till exempel stora mängder el för att bryta ned plasten och det gäller att sortera plasten så att det funkar i raffinaderierna. Utmaningar som ändå är möjliga att lösa. Försök med tekniken görs nu både i Danmark, Nederländerna och Kanada och jag hoppas verkligen att vi i Sverige kan köra igång och testa detta spåret så snart som möjligt.
Om man på sikt förbjuder användningen av fossil olja i plastindustrin kommer värdet på all plast som finns både i haven och på land få en mycket högre värde. Det skulle sätta fart på insamling av plast i industriell skala både på land och till havs över hela världen. Att elda upp plast kommer vi då sannolikt inte ha råd med utan all plast kommer cirkuleras.
Plasten ställer till mycket otyg i världen idag men är samtidigt livsnödvändig i många sammanhang. Genom att banta bort mycket av den onödiga plastanvändning som förekommer idag kan plasten som återvinns användas till det som är nödvändigt.
Om glasburkar i kylskåpet får lika stor effekt på matsvinnet på global nivå som hemma hos oss låter jag dock vara osagt.